Dino gillar att tugga på det mesta, speciellt gamla skor och ett fårskinn ligger på topplistan av utmärkta tuggleksaker enligt Dino. Dessa saker intresserar inte Eddie ett dugg, tugga på du bara verkar han tycka. Men med tuggben är det en helt annan femma. Eddie har nu som medelålders blivit mycket intresserad av de vitbeiga hårda rullarna och tuggar mellan varven som värsta lilla valp. Om det är så att Dino har ett ben och inte Eddie så ser Eddie snabbt till att ta det av Dino. Men det är inte så enkelt för Dino är en envis lite rackare. Eddie brukar försöka skälla den lille i örat vilket fungerade ett tag, men inte numera då Dino blivit härdad. Däremot har Eddie kommit på att han kan springa mot dörren och skälla som om det skulle komma någon och det har hittills fungerat utmärkt. Dino släpper benet och springer skällande till dörren medan Eddie springer åt andra hållet och tar hand om benet.
Nu är det så att Eddie inte bara försöker lura tuggben av Dino med denna metod. Han har även försökt att rädda Dino undan den "hemska" upplevelsen att få sina klor klippta. Dino hade under en period lite skräck för klosaxen och skrek i högan sky när jag klippte klorna på honom. Detta tyckte Eddie uppenbarligen var hemskt och mer än en gång försökte han avleda mig genom att springa till dörren och skälla. Jag får väl medge att jag gick på det första gången, men sen har det inte funkat.
tisdag 30 mars 2010
måndag 22 mars 2010
Dinos nya idol
Dino har nog gått och blivit kär, i grannens gamla stövarhane...suck.
Så fort han är lös så springer han raka vägen dit över stenhagar och granngårdar. Han är ju inte så tung så skaren bär ganska bra och dessutom har han ju simmartassar som brer ut sig till minst dubbel storlek vid behov. Snabb som en vessla är lillhunden också om jag ena stunden har honom framför mig och sen blundar i 2 sekunder så har inte mera någon hund inom synhåll när jag tittar upp igen. Nåja, vi får träna på kontakten och använda långlina ett tag framöver. Funderar också skarpt på att inskaffa en hundgård åt honom.
Så fort han är lös så springer han raka vägen dit över stenhagar och granngårdar. Han är ju inte så tung så skaren bär ganska bra och dessutom har han ju simmartassar som brer ut sig till minst dubbel storlek vid behov. Snabb som en vessla är lillhunden också om jag ena stunden har honom framför mig och sen blundar i 2 sekunder så har inte mera någon hund inom synhåll när jag tittar upp igen. Nåja, vi får träna på kontakten och använda långlina ett tag framöver. Funderar också skarpt på att inskaffa en hundgård åt honom.
måndag 15 mars 2010
Hårlös?
Eddies lilla kompis Dino är en baddare på att rycka bort hårtofsen på Eddie. Detta har medfört att Eddies hårmängd uppe på skallen och runt nosen har minskat betydligt. Och snart ska vi på hundutställning...
Det löns inte att sätta fast någon snodd alls numera, så Eddie får gå runt med en hårgardin för ögonen, inte för det tycks bekomma honom annat än att han ibland går in i möbler och annat som står i vägen. Är det någon som har ett bra tips på hur man får en liten energisk Kooiker att sluta bita sin sin alltför snälla beardiskompis i skägget och hårtofsen så mottages det med tacksamhet snarast.
Helt hårlös är nu Eddie inte, senast i lördags blev han grundligt badad och putsad efter alla konstens regler, så nu glänser pälsen och böljar i luftdraget, som bara en ren och fin beardiepäls kan. Skönt att får bort några halvfulla schampo- och balsamflaskor också ;)
Både Dino och Eddie tränas i att sitta eller ligga kvar medan den andra blir tränad. Detta går förvånadsvärt bra, bara vi tar det i tillräckligt korta doser. Målet är att båda hundarna ska kunna ligga och se på i fem minuter, både med och utan störning. Än så länge klarar Dino ca 30 sekunder och Eddie 1,5 minuter med lite uppmuntran. Detta är annars ett bra sätt att hålla korta intensiva pass på, tycker jag. Eddie tränar jag inför eventuell start i lydnadsklass 1 och där ska ju hunden kunna ligga minst 2 minuter med andra hundar tätt inpå, jag fundera också på BH-prov med honom där ska hunden ligga medan en annan hund utför sitt program på samma plan, föraren ska stå med ryggen mot ca 30-40 meter bort. Så träning, träning behövs.
Det löns inte att sätta fast någon snodd alls numera, så Eddie får gå runt med en hårgardin för ögonen, inte för det tycks bekomma honom annat än att han ibland går in i möbler och annat som står i vägen. Är det någon som har ett bra tips på hur man får en liten energisk Kooiker att sluta bita sin sin alltför snälla beardiskompis i skägget och hårtofsen så mottages det med tacksamhet snarast.
Helt hårlös är nu Eddie inte, senast i lördags blev han grundligt badad och putsad efter alla konstens regler, så nu glänser pälsen och böljar i luftdraget, som bara en ren och fin beardiepäls kan. Skönt att får bort några halvfulla schampo- och balsamflaskor också ;)
Både Dino och Eddie tränas i att sitta eller ligga kvar medan den andra blir tränad. Detta går förvånadsvärt bra, bara vi tar det i tillräckligt korta doser. Målet är att båda hundarna ska kunna ligga och se på i fem minuter, både med och utan störning. Än så länge klarar Dino ca 30 sekunder och Eddie 1,5 minuter med lite uppmuntran. Detta är annars ett bra sätt att hålla korta intensiva pass på, tycker jag. Eddie tränar jag inför eventuell start i lydnadsklass 1 och där ska ju hunden kunna ligga minst 2 minuter med andra hundar tätt inpå, jag fundera också på BH-prov med honom där ska hunden ligga medan en annan hund utför sitt program på samma plan, föraren ska stå med ryggen mot ca 30-40 meter bort. Så träning, träning behövs.
måndag 1 mars 2010
Specialutställningen för Beardisar
Jag vet att flera av er kan vara intresserade av att komma på specialutställningen till Finland därför gör jag lite reklam för den här:
Nu har det kommit info om specialutställningen för bearded collies i Finland anno 2010. Utställningen är den 10 juli i Uleåborg (Oulu).
Domare är Marian Appleby för valpar och juniorer samt Brenda White för resten. Domarna är reserver åt varandra.
Anmälningsavgiften för icke-medlemmar är 30 euro, samma ägares andra hund 25 euro. Valpar och veteraner 20 euro, veteraner över 10 år gratis. Använd referensnumret 1135. Kontouppgifter får ni härifrån http://www.suomenpartacolliet.info/ det finns en liten rosa ikon till höger (det tar extremt länge för den att ladda upp). All info är tyvärr på finska, kontonr finns efter ordet tilille.
Hör av er om det är nåt ni undrar över :)
Annars har vi det bra, vi övar vidare på att gå fint i koppel och det går faktiskt allt bättre. Eddie har blivit en hejare på att gå fot ca 3 m, det har ju blivit mycket inneträning till följd av vädret. Ställande under marsch börjar också ta sig. Vi får träna vidare så kanske en vacker dag är vi klara för lydnadsprov.
Nu har det kommit info om specialutställningen för bearded collies i Finland anno 2010. Utställningen är den 10 juli i Uleåborg (Oulu).
Domare är Marian Appleby för valpar och juniorer samt Brenda White för resten. Domarna är reserver åt varandra.
Anmälningsavgiften för icke-medlemmar är 30 euro, samma ägares andra hund 25 euro. Valpar och veteraner 20 euro, veteraner över 10 år gratis. Använd referensnumret 1135. Kontouppgifter får ni härifrån http://www.suomenpartacolliet.info/ det finns en liten rosa ikon till höger (det tar extremt länge för den att ladda upp). All info är tyvärr på finska, kontonr finns efter ordet tilille.
Hör av er om det är nåt ni undrar över :)
Annars har vi det bra, vi övar vidare på att gå fint i koppel och det går faktiskt allt bättre. Eddie har blivit en hejare på att gå fot ca 3 m, det har ju blivit mycket inneträning till följd av vädret. Ställande under marsch börjar också ta sig. Vi får träna vidare så kanske en vacker dag är vi klara för lydnadsprov.
måndag 1 februari 2010
Redan februari
Eddie och jag har invigt tävlingssäsongen med en utställning i Alavo. Det var en grupputställning för grupperna 1 och 2, vi hade råkat ut för ett domarbyte från Pirjo Aaltonen till Paavo Mattila så vi skulle in i ringen rätt sent på dan. Före oss dömdes Newfoundlandshundar och Bullmastiffer. En gammal bekannt såg vi också, nämligen grandisen Saphira. Hon tyckte det var kul att se en bekanting och tänkte börja leka. Hon och hennes matte och husse hade en prima utställningsdag och kapade åt sig det andra certet. Nu får hon vänta tills hon blir två år och får tävla om det sista certet för championat, GRATTIS! För oss gick det inte lika bra Eddie blev visserligen bäst i öppenklass (det var två hanar med), en då domaren bara tyckte han var värd EH (VG=1) så blev det inget cert trots prima läge. Nåja, vi får ta nya tag åtminstone en utställning till ska det bli i år, tror jag. Får börja anmäla snart....
Nästa helg bär det av till Laihela för ännu en grupputställning, men denna gång är det Dino som finns i andra ändan av kopplet. Få se om han kommer att ligga i kopplet som en stövare, just nu tränar han sig själv på utställningborde. Han har kommit på att det är mycket bra utsikt därifrån och nåt fel på balansen har han inte för han klättrade dit alldeles själv via soffan. De är allt bra olika mina hundar den ena vill helst ligga under bordet medan den andra balanserar på möbler och vill så högt upp som möjligt.
Eddie och jag kommer kanske att få delta i en lydnadstimme igen, även denna gång med Salme Mujunen. Ser verkligen fram emot det :)
Lade till en gammal bild från november, det är ju lite roligare med bilder.
onsdag 16 december 2009
-24 °
Nu har vi det kallt minus 24 grader, brrr.. Snöat har det också gjort så nu är det världens julstämning här. Dino tyckte det var superkul med snö och igår när det hade kommit så där en 20 cm sprang han av och an och såg jättelycklig ut. Både Eddie och Dino tycker om att köra ner huvudet i närmsta snödriva. Eddie gillar att äta snö så han står mest stilla och smaskar. Dino är första hunden jag haft som äter is, vid alla vattenpåtter stannar han och tar sig en bit som han sen knastrande tuggar sönder.
söndag 13 december 2009
Lydnadsträning och läckande oljetråg
I går fick Eddie och jag oss en riktig dos lydnadsträning. Tränaren för dagen hette Salme Mujunen, hon är en känd hundprofil i Finland och är både lydnads- och agilitydomare, dessutom har hon skrivit åtminstone ett par böcker i ämnet hundar och hundträning. Salme var en jättebra och tydlig tränare. Jag är ju inte världens bästa på finska, men jag hängde med på det mesta hon förklarade. Eddie skötte sig utmärkt med tanke på hur lite vi har tränat tillsammans med andra hundar i hunddoftade miljö.
Vi började med fotgående och det var nog det längsta fotgåendet Eddie och jag har gjort någonsin. Eddie hängde med, men ca 20 cm bakom mig. Jag var jättenöjd att han inte sprang iväg på någon pissrunda. Tipset jag fick här var att träna kort och intensivt. Belöna när Eddie är nära med huvudet just ovanför knät och med blicken uppåt på mig. Jag fick veta att jag har handen närmast Eddie oftast lite utsträckt från sidan då den ska hänga rakt ner. Eddie har tendens att följa den handen och det är ju inte riktigt meningen.
Platsläggande under gång har vi tränat ganska flitigt i höst och det visade sig på träningstimmen. Eddie lade sig rätt så bra nästan direkt på kommande. Lite snabbare ska Eddie bli för att det ska vara helt ok. Salme föreslog att jag ska träna ligg skilt med Eddie framför mig och snabb belöning och sedan successivt öka tiden mellan kommando och belöning. Eddie var så snabb att lägga sig på kommando, han riktigt slängde sig i marken. En annan övning gick till så att Eddie fick gå fot och jag kommenderade ligg och när Eddie lade sig skulle jag snabbt berömma och slänga ett godis på marken som Eddie fick ta.
Stående under gång är inte vår starkaste sida ännu. Här fick jag rådet att backa och säga stå samtidigt som jag stannar abrupt plus berömm och godis. Variera i olika hastigheter och så småningom ta ett steg ifrån Eddie efter att jag sagt stå. Detta ska jag upprepa tills det sitter.
Inkallningen gick helt ok förutom att Eddie gärna tar ett skutt på plats vid ingången. Salme föreslog att jag skulle träna ingången till sidan på superkort avstånd så att Eddie sitter framför mig, jag säger kommando och Eddie intar fotposition. Hoppandet försvann nästan direkt.
Hopp över hinder fungerade helt ok. Här behöver vi träna vidare på ställandet som kommer direkt efter hoppet. Det skulle vi träna så att Eddie får beröm och godis då han står helt stilla och tittar på mig. Godis ska jag slänga på marken så att han får inta stå positionen pånytt igen.
Apport tränade vi också. Eddie har tendens att spotta ut apporten så fort han tar ett steg framåt och det gjorde han också i går. Här var det ren träning på att flytta en fot i taget med apporten som gäller och sen givetvis beröm och godis när det lyckas. Eddie tyckte nog att man kan skippa apporten och ge godis direkt. Det var jätteroligt att träna med någon igen, jag får tacka Sara som tipsade mig om detta tillfälle.
Idag fick Eddie pröva på ett riktigt eftersök, tyvärr gick det inte så bra trots att det fanns blod i terrängen så fick han inte upp något spår. Han har ju inte spårat hjortdjur tidigare och frusen mark är också en helt annan grej. Intressant var det ändå att se hur det kan se ut i skogen vid en skadskjutning. Hjorten hade följt med in flock ut i vattnet och simmat ut till en liten ö, så det gick inte att få tag i den i kväll.
När jag skulle åka hem såg jag att det var underliga ränder på vägen. Plötsligt började oljelampan brinna och det var bara att stanna, som tur var hade jag extra olja med och fyllde på och körde hem. Väl hemma rann det ganska rikligt med olja ur motorn så jag har troligen kört på något undertill så att oljetråget gått sönder. Kul :(
Vi började med fotgående och det var nog det längsta fotgåendet Eddie och jag har gjort någonsin. Eddie hängde med, men ca 20 cm bakom mig. Jag var jättenöjd att han inte sprang iväg på någon pissrunda. Tipset jag fick här var att träna kort och intensivt. Belöna när Eddie är nära med huvudet just ovanför knät och med blicken uppåt på mig. Jag fick veta att jag har handen närmast Eddie oftast lite utsträckt från sidan då den ska hänga rakt ner. Eddie har tendens att följa den handen och det är ju inte riktigt meningen.
Platsläggande under gång har vi tränat ganska flitigt i höst och det visade sig på träningstimmen. Eddie lade sig rätt så bra nästan direkt på kommande. Lite snabbare ska Eddie bli för att det ska vara helt ok. Salme föreslog att jag ska träna ligg skilt med Eddie framför mig och snabb belöning och sedan successivt öka tiden mellan kommando och belöning. Eddie var så snabb att lägga sig på kommando, han riktigt slängde sig i marken. En annan övning gick till så att Eddie fick gå fot och jag kommenderade ligg och när Eddie lade sig skulle jag snabbt berömma och slänga ett godis på marken som Eddie fick ta.
Stående under gång är inte vår starkaste sida ännu. Här fick jag rådet att backa och säga stå samtidigt som jag stannar abrupt plus berömm och godis. Variera i olika hastigheter och så småningom ta ett steg ifrån Eddie efter att jag sagt stå. Detta ska jag upprepa tills det sitter.
Inkallningen gick helt ok förutom att Eddie gärna tar ett skutt på plats vid ingången. Salme föreslog att jag skulle träna ingången till sidan på superkort avstånd så att Eddie sitter framför mig, jag säger kommando och Eddie intar fotposition. Hoppandet försvann nästan direkt.
Hopp över hinder fungerade helt ok. Här behöver vi träna vidare på ställandet som kommer direkt efter hoppet. Det skulle vi träna så att Eddie får beröm och godis då han står helt stilla och tittar på mig. Godis ska jag slänga på marken så att han får inta stå positionen pånytt igen.
Apport tränade vi också. Eddie har tendens att spotta ut apporten så fort han tar ett steg framåt och det gjorde han också i går. Här var det ren träning på att flytta en fot i taget med apporten som gäller och sen givetvis beröm och godis när det lyckas. Eddie tyckte nog att man kan skippa apporten och ge godis direkt. Det var jätteroligt att träna med någon igen, jag får tacka Sara som tipsade mig om detta tillfälle.
Idag fick Eddie pröva på ett riktigt eftersök, tyvärr gick det inte så bra trots att det fanns blod i terrängen så fick han inte upp något spår. Han har ju inte spårat hjortdjur tidigare och frusen mark är också en helt annan grej. Intressant var det ändå att se hur det kan se ut i skogen vid en skadskjutning. Hjorten hade följt med in flock ut i vattnet och simmat ut till en liten ö, så det gick inte att få tag i den i kväll.
När jag skulle åka hem såg jag att det var underliga ränder på vägen. Plötsligt började oljelampan brinna och det var bara att stanna, som tur var hade jag extra olja med och fyllde på och körde hem. Väl hemma rann det ganska rikligt med olja ur motorn så jag har troligen kört på något undertill så att oljetråget gått sönder. Kul :(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)