Dragkurs

Eddie, Dino och jag har varit på dragkurs i Närpes. Först hade vi lite teori om konditionsträning och vikten av att ha mål och föra dagbok över det man sysslar med samt genomgång av utrustning. Jag utmärkte mig med att vara den enda utan egna skidor. Nå nu fick jag låna mammas så inte var jag helt utan.

Följande dag fick vi börja på utan skidor, ut på ett fält och pulsa i snön (tur att det inte snöar mer än 20 cm). Vi skulle ta sikte på något på motsatta sidan av fältet och sen få hunden att röra sig framför mot detta mål i fjärran. Med lite hårda ord och välriktade klappar i baken på hunden så gick det nog, även om Eddie tyckte det var ett ypperligt tillfälle att nosa efter tikar. Något riktigt drag fick jag väl inte till. För det mera dragvilliga var det sen att lära in stanna. Sen var det dags för skidorna, lite spännande att sätta på dem efter inte rört ett par skidor minst tio år. Jag fick på dem, måste först lyfta upp skidan och kolla hur bindningen funkade, men det var bara att trycka till på lämpligt ställe. Tur att jag hade Eddie som inte direkt förivrade sig i spåret, annars hade jag nog inte kommit många meter innan jag fallit. Nu stod jag pall och klarade mig utan större missöden, kanske tack vare att jag har tyngden bakom. De med mera dragvilliga hundar och lättare lekamen åkte nog omkull. När man är så där ovan så spänner man ju sig och det kändes som om jag stod på skridskor i fötterna och armarna blev snabbt trötta.

På eftermiddagen var det Dinos tur. Han fick dra kätting, en 4 kg tung sak för schäfrar, ca 2 kg är nog mera lämpligt för honom så det blev bara en kort bit. Vi prövade att dra en pulka också den modell större. Sedan var det dags för skidorna igen och nu fick Dino dra, det har han ju inget emot. Han hann också med att flirta med en goldendam samt reta upp en dalmatinerhane och en kelpiehane. Sen skulle ju alla fläckar kollas, men annars drog han på bra förutom då han trasslat in sig i den alltför stora selen.

På söndagen kändes nog min kropp lite som gele, men det var att hålla fokus framåt och ta det i en sån takt så man klarar av det. Med Eddie i snöret så övade jag in vänster och höger och framåt. Vi var lite osams om det var pissfläckar eller koner som var målet, men annars gick det bra. Det var lite varmare väder också så det fastnade mycket snö i pälsen på Eddie. Vi tog oss runt fältet och över ett dike av det djupare slaget. En av deltagarna fastnade där och försvann nästan helt. Efter pausen bar det iväg på skogsvägarna, Eddie och jag vara helt klart jumboekipaget, jag är riktigt nöjd att vi tog oss igenom de där fem kilometerna på plogade vägar samt en kilometer (högst) i oplogad terräng, nu for jag ju sist så jag hade färdigt spår att fara i. På obefintliga skidmuskler tog jag mig framåt och Eddie hängde med riktigt fint med tassarna fulla av snö. Det var strålande sol och en riktigt fin vinterdag så någon större nöd gick det inte på oss.

Jag kan bara rekommendera att lägga skidorna på fötterna, leta upp en sele och spänn fast hunden och ge er ut i terrängen och skida för det var faktiskt riktigt roligt. Visst tar det lite överallt så här efteråt men då vet man ju att det har tagit på lite.