-24 °

Nu har vi det kallt minus 24 grader, brrr.. Snöat har det också gjort så nu är det världens julstämning här. Dino tyckte det var superkul med snö och igår när det hade kommit så där en 20 cm sprang han av och an och såg jättelycklig ut. Både Eddie och Dino tycker om att köra ner huvudet i närmsta snödriva. Eddie gillar att äta snö så han står mest stilla och smaskar. Dino är första hunden jag haft som äter is, vid alla vattenpåtter stannar han och tar sig en bit som han sen knastrande tuggar sönder.

Lydnadsträning och läckande oljetråg

I går fick Eddie och jag oss en riktig dos lydnadsträning. Tränaren för dagen hette Salme Mujunen, hon är en känd hundprofil i Finland och är både lydnads- och agilitydomare, dessutom har hon skrivit åtminstone ett par böcker i ämnet hundar och hundträning. Salme var en jättebra och tydlig tränare. Jag är ju inte världens bästa på finska, men jag hängde med på det mesta hon förklarade. Eddie skötte sig utmärkt med tanke på hur lite vi har tränat tillsammans med andra hundar i hunddoftade miljö.

Vi började med fotgående och det var nog det längsta fotgåendet Eddie och jag har gjort någonsin. Eddie hängde med, men ca 20 cm bakom mig. Jag var jättenöjd att han inte sprang iväg på någon pissrunda. Tipset jag fick här var att träna kort och intensivt. Belöna när Eddie är nära med huvudet just ovanför knät och med blicken uppåt på mig. Jag fick veta att jag har handen närmast Eddie oftast lite utsträckt från sidan då den ska hänga rakt ner. Eddie har tendens att följa den handen och det är ju inte riktigt meningen.

Platsläggande under gång har vi tränat ganska flitigt i höst och det visade sig på träningstimmen. Eddie lade sig rätt så bra nästan direkt på kommande. Lite snabbare ska Eddie bli för att det ska vara helt ok. Salme föreslog att jag ska träna ligg skilt med Eddie framför mig och snabb belöning och sedan successivt öka tiden mellan kommando och belöning. Eddie var så snabb att lägga sig på kommando, han riktigt slängde sig i marken. En annan övning gick till så att Eddie fick gå fot och jag kommenderade ligg och när Eddie lade sig skulle jag snabbt berömma och slänga ett godis på marken som Eddie fick ta.

Stående under gång är inte vår starkaste sida ännu. Här fick jag rådet att backa och säga stå samtidigt som jag stannar abrupt plus berömm och godis. Variera i olika hastigheter och så småningom ta ett steg ifrån Eddie efter att jag sagt stå. Detta ska jag upprepa tills det sitter.

Inkallningen gick helt ok förutom att Eddie gärna tar ett skutt på plats vid ingången. Salme föreslog att jag skulle träna ingången till sidan på superkort avstånd så att Eddie sitter framför mig, jag säger kommando och Eddie intar fotposition. Hoppandet försvann nästan direkt.

Hopp över hinder fungerade helt ok. Här behöver vi träna vidare på ställandet som kommer direkt efter hoppet. Det skulle vi träna så att Eddie får beröm och godis då han står helt stilla och tittar på mig. Godis ska jag slänga på marken så att han får inta stå positionen pånytt igen.

Apport tränade vi också. Eddie har tendens att spotta ut apporten så fort han tar ett steg framåt och det gjorde han också i går. Här var det ren träning på att flytta en fot i taget med apporten som gäller och sen givetvis beröm och godis när det lyckas. Eddie tyckte nog att man kan skippa apporten och ge godis direkt. Det var jätteroligt att träna med någon igen, jag får tacka Sara som tipsade mig om detta tillfälle.

Idag fick Eddie pröva på ett riktigt eftersök, tyvärr gick det inte så bra trots att det fanns blod i terrängen så fick han inte upp något spår. Han har ju inte spårat hjortdjur tidigare och frusen mark är också en helt annan grej. Intressant var det ändå att se hur det kan se ut i skogen vid en skadskjutning. Hjorten hade följt med in flock ut i vattnet och simmat ut till en liten ö, så det gick inte att få tag i den i kväll.

När jag skulle åka hem såg jag att det var underliga ränder på vägen. Plötsligt började oljelampan brinna och det var bara att stanna, som tur var hade jag extra olja med och fyllde på och körde hem. Väl hemma rann det ganska rikligt med olja ur motorn så jag har troligen kört på något undertill så att oljetråget gått sönder. Kul :(

Lördagspromenad

Rolig bild på Eddie med Dino på hjärnan.












Eddie i novembersolen.


















Dino hör något i skogen. Spana in jakthundsblicken.


















Ett självporträtt.

Träning i novembermörkret

Jag har kommit på att det otroligt svårt att ha TVÅ stretande hundar, speciellt som de stretar åt varsitt håll. Eddie har fått praktisera detta i snart 5 år så han är lite av expert. Dino som redan nu är väldigt intresserad av dofter har redan utvecklat en mycket god dragteknik trots sin ringa ålder. Nu är det bara halkan som fattas för att jag ska ligga raklång och svärande på vägen.

Nu kanske ni undrar hur det har gått så här och till mitt försvar kan jag bara säga att Eddie för det mesta går utan koppel då jag motionerar honom i skogen. Promenader i koppel har vi endast gjort när vi måste och då har de av förekommen anledning varit korta. Jag har inte koppeltränat honom med någon speciellt konsekvent inlärningsmetod. Ibland har det blivit lite stanna när hunden drar (vilket jag orkar med i cirka 100 meter). Men för det mesta blir det att Eddie springer från pissfläck till pissfläck. Halti-nosgrimma fungerar ju bra, men den har jag inte haft på honom hela tiden. Dessutom tror ju folk att det är en munkorg.

Det om bakgrunden, nu eftsom jag är bokfantast så har jag läst i en ny bok, nämligen Memea Mohlins Hur får jag hunde att-?, hur man kan göra för att stävja denna fula ovana. Hennes metod går ut på att man ska få hunden att bli mera uppmärksam på föraren genom att vara lite överbeskyddande i situationer där hunden varit överdrivet kaxig och inte brytt sig om föraren. I morse övade jag med båda hundarna och så fort de drog blev det stopp och sen sa jag Oj, oj med ljus och tröstande röst. Det här tyckte hundarna var skumt och de började faktiskt se mera på mig än på dikesrenen. De stoppade upp och kom tillbaka till mig, lite svårt var det att lämna redan funna fläckar, men annars var detta en mycket bra metod både för mig för hundarna. Lite överkurs var det när vi mötte en islänsk fårhundstik, då gick det inte ännu att hålla sig så bra för Eddie. Men annars kladade vi av ca 400 meter på detta sätt, inte såå tokigt för att vara första gången. Är det nån som har någon effektiv antidrag metod att rekommendera så skriv gärna och berätta? Vi fortsätter i allafall träningen....

Utmaning

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)! Lycka till!

1. Vad heter du: Bodil
2. Ett ord på fyra bokstäver: Bord
3. Flicknamn: Beata
4. Pojknamn: Bernhard
5. Yrke: Bostadsmäklare
6. Färg: Beige
7. Klädesplagg: Benvärmare
8. Mat: Brylépudding
9. Sak i badrummet: Badkar
10. Plats/stad: Borås
11. En orsak att vara sen: Bilnycklar
12. Något man skriker: Bu!
13. Film: Baddjävlar
14. Något man dricker: Blåbärssaft
15. Band: Berlin
16. Djur: Björn
17. Gatunamn: Bråddsidted
18. Bil: Bugatti
19. Sång: Bättre och bättre dag för dag

Och jag utmanar Marica, Kati, Carina, Marika och Pialina samt Hanna som gav mig utmaningen

En gammal skinnmössa

En gammal skinnmössa får vad den tål. Bilderna är tagna i september så Dino har växt en del sen dess. Jag får återkomma med lite nyare bilder.

Åland tur-retur

Eddie och jag har varit på utställning till Eckerö. Vi startade från Björkö redan kl. 1:30 för att hinna i tid till färjan som gick 8:45 från Åbo. Det var påfrästande att köra på natten. Jag fick stanna tre gånger för att jag blev så trött att ögonen for fast och jag kom på mig själv att vingla på ratten. All heder åt alla dessa långtradarchaffisar som kör långa sträckor nattetid. Vilket tungt jobb de har. Som tur var fick jag en hytt, så jag fick ta igen mig på färjan.

Lite spännande var det att köra upp på rampen Eddie som hade blivit rastad tre gånger varav den sista ca 20 km norr om Åbo passade på och sket på röda mattan vid informationen på båten. Då skämdes jag nog lite, annars skötte han sig fint under hela resan. Vi stötte på några Welsh Springer Spaniels, som han var väldigt intresserad av, de påminner ju lite om kooikrar.

Mariehamn visade sig från sin bästa sida, ljumma vindar och solsken. Smart typ den där som ritat gatorna i stan för det är jättelätt att hitta där. Vi bodde hos min lillebror och hans fästmö i ett jättetrevligt hus på Mariegatan. Jag tackar så mycket för det, ni har verkligen gjort ett jättebra val vid lägenhetsköpet. Tackar så mycket för lasagnen och trevligt sällskap!

På lördagen skulle jag och Eddie upp tidigt för utställningen började redan kl. 9.00. Väl på plats i Eckeröhallen så kom Jens med trimningsbordet i högsta hugg och Anna med Russin. Jag uppskattar verkligen att ni tog er tid att komma. Russin visade sig jättebra och den vackra tiken fick cert och blev därmed Finsk Champion, Grattis ännu en gång! Eddie hade bara parning i tankarna och speciellt Russin, Anna och Jens luktade gott, så han fick EH. Vill ni se bild på honom så finns det bilder på Svassas hemsida http://www.svassas.com/main.html på bloggen. Han ser inte så tokig ut, eller hur? Tackar Anna för att du visade honom så snyggt!

Kati mötte jag som hastigast vid ingången, hoppas ni hade två bra dagar där i Eckeröhallen!

På kvällen gick Eddie och jag på en långpromenad och bekantade oss lite med Mariehamn. Vi gick förbi Pommern och var uppe på Kokkoberget (vet inte vad det heter egentligen). Otroligt vackert var det där i solnedgången. Sen knallade vi tillbaks och tog det lungt tills vi skulle fara hem igen. Denna gång for vi från Långnäs kl. 3.30. Vi fick köra in mot de övriga bilarna, så det blev till att backa ut sen i Åbo. Hemresan gick som smort förutom att jag tänkte glömma mobilen i hytten. Jag kom på att jag var utan telefon när jag satt i bilen på däck. Snabbt upp till hytten igen och där under täcket låg den.

FIJVA

Nu är det officiellt, luddemoppen är FIJVA finsk viltspårchampion. Första championatet är nog det bästa :)

Burträning mm.

Eddie gillar burträning.

























Får jag komma ut nu?






















Dino vill också vara med.














Lite snyggare bild.















Eddie i säkerhet på stenhagen
undan Dinos vassa piggar.





















Baghera-style






















Än är han för liten.

Shopping

Nu har jag varit och handlat hundprylar igen. En ny borste och en hårtork. Som ni kanske förstår är det Eddie som är försökskanin. Borsten var riktigt bra, en avelång med extra långa piggar av märket Grayhound. Den tränger igenom Eddies tjocka päls samtidigt som den inte är för stor. För ett par veckor sen fick Eddie, som var i värsta fällningsperioden sedan valppälsen for av, behandling med en pälsolja som skulle sitta i. Stackars Eddie fick gå med fett-look i en vecka, men det var effektivt mot tovorna. Pälsen hängde slak utom där tovorna satt så det var enkelt att lokalisera och avlägsna dem och sen hölls han tovfri. Pälsoljan var av märket Bio Groom. Det blir spännade att testa den nya torken, med 2200 watt då ska torkningen gå som en dans.

Lill Dino har också fått sitt, en liten röd dummy gjord av brandslang, samt ett tuggben även det i en röd nyans. Nu är det så att inget smakar lika gott som fingar medelst människa samt byxben. Fingrar är lagom mjuka och om man biter tillräckligt hårt då kommer det även skrik alternativt svordomar. Byxben är ju de absolut bästa kampleksakerna, i bästa fall kan man få i genom en liten syl till tand genom tyget och göra hål. Eddie lägger annars beslag på alla bitleksaker och tuggben med diametern över 1 cm. Han lägger dem i en välbevakad hög invid flaggstången.

Sondering av terrängen

Viltspårprovet i Björköby närmar sig och jag har varit och kontrollerat terrängen. Synd att det finns så många djupa bäckar bara. Lilla Dino fick vara med och kolla ett öppenklass spår. Månne inte det får godkänt om en liten 10 veckors valp klarar sig runt. Han fick nog sitta på armen emellanåt under högljudda protester. Men han hann med att trilla i ett dike och han tog sig upp själv, sen på hemvägen hittade han delikatessen hästskit som han svalde en stor bit av. Eddie, som är lite mera av en läckergom föredrog att parfymera sig.

Lite bilder

Eddie och Dino, den där lilla valpen kanske inte är så tokig i alla fall.











Dino under bilen, ännu så länge springer han lätt under.

Dagar med Dino

Nu har de första dagarna som ägare till två hundar förflutit. Det är en amper liten sak, den här kooikervalpen. Eddie försöker sitt bästa med att försöka få lite pli på Dino. Den lilla rackaren morrade och skällde åt honom redan första kvällen. Eddie var nog ganska trött på den lilla de första dagarna, men nu börjar han tina upp lite och tåla mer och mer av valpbus. Båda gillar skogspromenaderna då de är lösa och får ta det i sin egen takt. Dino får sitta på armen mellan varven så det inte blir för tungt. Han protesterar villt mot denna förnedrande behandling, han vill helst springa med i full galopp. Eddie lunkar med i lugnare takt än vanligt och håller koll på Dino så han inte förirrar sig. Kanske är det lite vallhundstager som Eddie visar upp i allafall.

Nätterna har gått förvånadsvärt bra, tycker jag. Dino sover i en större hundbur bredvid min säng och han brukar somna nästan direkt han kommer in i den sen sover han till ca 5.30. Då vi går ut en sväng på rastning, sen sover vi igen en stund. Eller Dino brukar inte sova utan han gers ig vanligen i kast med ett fårskinn, morrar och sliter och drar, sen går han in i buren och sover.

Hejsan!

Nu börjar jag blogga här i stället. I morgon hämtar jag hem den nya valpen. Det blir spännade att se hur han utvecklas. Hoppas han kommer att gilla viltspår och även en del utställningar kommer det att bli så småningom. Nu först får vi lära känna varandra och för mig gäller det att lära känna en helt ny ras. Det blir första gången som jag får hem en ca 8 veckor gammal valp. Eddie var ca 4 mån då jag tog hem honom pga. dåvarande vaccinationsbestämmelser. Ines var lite över 10 veckor när jag tog hem henne 1 maj 1995. Nu blir det byte av rasgrupp också från vallhundar till vattenhundar. Eddie kanske blir inspirerad och börjar simma:)