Höst och juletid

I höst ordnade finska beardisklubben en föreläsning med Marko Koskensalo. Temat var motivation och hur man bedömmer hundens mentalitet med avseende på arbetskapasiteten. Han hade med två av sina egna hundar och på bilderna syns den äldre hunden, en malinois (jag tror han heter Mecberger Duunari, en av finlands främsta arbetsmallar). Med enorm kraft angrep han träningshandsken på kommando. Ordföranden i beardisklubben var en av dem som prövade på att hålla handsken då hunden grep tag och som ni ser var hon rätt vimmelkantig av styrkan hos denna hund. Nå, nu är väl inte målet med beardisaveln att få fram såna här extrema arbetshundar, utan en aktiv sällskapshund om jag förstått saken rätt, så man kan inte riktigt jämföra en malinois av working-typ med en genomsnittlig beardis, eller någon beardis överhuvudtaget. Den här hunden var så fokuserad på att få hugga tag att han bara låg och sakade (jfr taxdarr) på gräsmattan innan han fick skrida till verket. Några beardisar blev testade av Marko och de flesta var inte vana att leka med en främmande karl, men han var skicklig att trissa upp leklusten hos de flesta. Han nyttjade sitt kroppsspråk att locka, hota lite, dra sig tillbaka mm. för att få fart på hundarna här nedan är en beardis med matte som jag tyvärr inte vet namnet på.

Han hade också med sig en ung schäferhane, som fick visa hur den inledanade motivationsträningen kan gå till. Innan hunden får gå fram till matskålen så håller Marko fast hunden så att den verkligen får kämpa sig fram till maten. Detta kämpande och denna vilja överför han sen till hundens arbete i t.ex. spåret eller på träningsplan genom att ta med hundens mat dit och göra på samma sätt där. Det är viktigt att hunden får rätt inställning och känsla från första början. Det var verkligen intressant att får höra och se hur en framgångsrik skyddshundstränare tänker kring motivation och hundträning. Det kom också fram med all önskvärd tydlighet att man inte kan tvinga hunden att bita tag i leksaken, den måste själv vilja göra det och det görs bäst genom lek och uppmuntran.

Dino och jag var också under hösten till Seinäjoki på utställning. Själv har jag blivit lite lat på utställningsfronten och numera blir Dino visad av sin uppfödare. Det gick helt OK för Dino i championklassen, jag hade tränat lite för flitigt med honom dagarna innan så han hade lagt på sig något extra gram, vilket domaren anmärkte på så det blev ERI (EXC) och så blev han trea i sin klass. Dinos syster Mandy fick CERT, CACIB och blev FIUCH samt BIM så det var inte dåligt. Uppfödargrupp blev det också med HP, där ingick Dinos bror Roope, Mandy och mamma Orry förutom Dino, som jag faktiskt visade då , så helt sysslolös var jag inte. Seinäjoki-utställning måste vara en av landets mest välbesökta (eller så är det en för liten hall) för det var mycket trångt och massor med hundar och människor överallt. Jag försökte räkna ihop antalet och kom fram till nästan 4500 anmälda hundar fördelade på två dagar och det var nog mest på lördag då Dino och jag var på plats. Nedan är en bild tagen i höst av Dino.

Eddie och Dino har fått vara på hundsim under hösten. Dino börjar så smått förstå sig på det nu och simmar på rätt så bra utan linor. Senast var undervattensstrålen på och då tyckte han det var bäst att simma i zickzack. Eddie simmar också utan linor, men lite mera under protest. Vatten är inte hans grej riktigt, men efteråt gillar han att bli strechad och att sitta på vibrationsmadrassen. Simningen tar nog på både för hundarna och för mig. Vi brukar vara trötta efteråt. Nu blir det paus i simningen någon månad så får vi se sen i vår om vi tar upp det igen.

Dino har också gått en kurs i agility med mig. Han gillar det storligen. Men jag får vara skärpt hela tiden för helst springer han och hälsar på de andra hundarna. Ett och två hinder går bra, men sen vid det tredje bär det oftast av. Viltspår kommer vi att träna och förhoppningsvis tävla i nästa år. Han har mycket enkelt för sig i spåret så jag hoppas det ska gå bra och att vi får några ettor.


Eddie har mest fått träna hemmavid och några gånger med privattränare. Lydnad är det vi siktar in oss på och det går helt ok. Själv tycker jag att en etta inte kan vara långt borta nu, men vi får se. Till våren, sommaren ska vi om allt går som det ska tävla i lydnad igen. Eddies päls växer så det knakar, inte visste jag att en beardiepäls växer med ca 15 cm i året, men så verkar det på Eddies päls i allafall. Som tur är har det frusit på nu så man slipper all sand som annars kommer in med pälsen. Nu har t.o.m. kommit lite snö, så man börjar få lite julstämning.

Motivation och fotgående

Med kort varsel fick jag ett erbjudande om att delta i en lydnadskurs med inriktning på motivation och fotgående som jag tackade ja till.

Anu Kippula, som var instruktör hade en intressant föreläsning om vad som inverkar på hundens uppförande på lydnadsplanen. Föraren har två mycket viktiga saker att tänka på dels att hunden kan utföra momenten tekniskt dels att hunden har rätt attityd och energinivå då den utför momenten. En bra förare ska se det som inte är bra och kunna rätta till det både hos sig själv och hos hunden. Förarens beteende inverkar mycket på hunden, därför ska man undvika att träna då man själv är på dåligt humör. Föraren ska kunna förmedla ett lugn åt hunden så att den kan koncentrera sig på sin uppgift och göra bra ifrån sig på lydnadsplanen. En hund som inte känner sig trygg med sin förare kan inte till fullo koncentrera sig på lydnadsmomenten och träningen med sin förare.

Det är ju som bekant mycket väntande på en lydnadstävling och då är det viktigt att hunden kan slappna av och ta det lugnt trots att det rör sig många andra hundar och människor runtomkring. En hund som hela tiden måste hålla koll så att ingen kommer för nära eller t.ex. som skäller åt alla andra förlorar mycket energi på det och har svårt att sen koncentrera sig på plan. Som förare är det viktigt att inta en avspänd och passiv attityd till omgivningen. Skulle hunden göra något oönskat få hunden att sluta och sen återgå till att själv vara passiv.Undvik att belöna hunden med godis när det gäller att vara passiv för man får snabbt en hund som först t.ex. skäller för att få godis av sin förare för att den slutar. Anu berättade om sin egen hund, en mudi, som hade väldigt lätt för att skälla och hon gjorde det misstaget att när hunden började skälla då sa hon först "nej" och sen då den var tyst fick den godis och beröm, vilket medförde att hunden snabbt kom på att om den skäller så får den godis och beröm till slut.

Motivationen kan man höja med godis och lek. Godis eller mat kan både verka lugnande och aktiverande. En hund som är lite hungrig arbetar bättre på träningsplan än en som är mätt. Det finns dock en del raser som är väldigt matglada och de kan bli övertända om de är utan mat innan träning, för dem gäller det att ge maten innan träning så de kommer ner på lämplig nivå för träning med mat som belöning (labrador nämndes). En del hundar är nog så motiverade av torrfoder, men de flesta behöver något extra speciellt om man tränar på nytt ställe med nya störningar. Maten kan också ges på olika sätt, förutom direkt ur fickan, kan hunden få jaga ikapp godishanden eller så kan man arbeta med avståndsbelöning, speciellt då som en sista extra prima belöning för väl utfört arbete.

Leken är en utomordentlig form av belöning som många kanske inte utnyttjar till fullo. För att få hunden att uppskatta leken ska man helst börja tidigt att leka med valpen. Man måste som förare lära sig att se vad hunden uppskattar och målet är att hunden ska söka sig till föraren för att få leka mera. För att få upp lekmotivationen är det viktigt att hunden får vinna t.ex. om man har dragkamp om en trasa så får hunden vinna den och göra ärevarv. Hunden kanske har svårt att komma tillbaka med föremålet till en början och då kan det hjälpa om föraren har två likadana trasor, bollar eller andra leksaker. De flesta hundar kan lära sig att leka, men här gäller för föraren att vara lyhörd och sluta i tid medan hunden har intresset uppe.

Vi tränade sedan en och en för Anu i ca 15 min per hund. Eddie och jag tränade speciellt fotgående och att behålla intresset. Eddie har en bra utgångsposition för det mesta, men uthålligheten i fotgåendet kan svikta speciellt på nya ställen. Vi fick i läxa att träna korta, extremt korta fot-pass till att börja med. Först skulle han bara sitta vid sidan och titta, sen skulle jag ta ett steg och belöna(det var svårt för mig för sikte är inställt på mycket längre sträckor). Hur som helst var Eddies koncentration och motivation på topp och han sackade inte alls, med denna träning. Småningom ska man då förlänga förstås. På eftermiddagen hade vi motivationsträning och Eddie och jag fick lära oss leka. Jepp, jag erkänner jag är mycket dålig på det, men Eddie verkade gilla det och var nog med på noterna i ca 5 minuter även om han verkade tycka att jag betedde mig konstigt (vilket jag nog gjorde).

Det var en mycket lärorik kurs och det var intressant att se de andra träna och höra på kommentarerna till deras träning också. Många olika raser var det svensk lapphund, staffordshire terrier, labrador, malinois, border collie och det är ju bara så att olika raser fungerar olika.

Hundsim

Härom veckan var Eddie på en inofficiell medlemstävling i agility. Vi deltog i klass 1 och i mölli (extra lätt). Jag var riktigt nöjd med vår prestation på banan. Eddie hade god fart och vilja att ta hindren. Vi har ju inte tränat på långa banor så konditionen tröt lite på slalom som kom mot slutet. Han var ovanligt långsam i det. Gungan och de andra kontakthindren får vi också träna mera på samt bakombyte. I mölli blev vi trea och i ettan oplacerade, så några resultat att skryta med var det inte. Om vi har möjlighet att delta i någon inofficiell tävling ännu i höst så gör vi det, men de officiella skjuter jag nog på framtiden.

I lördags var vi på hundsim till Närpes mest för skojs skull. Först kollade instruktören igenom hundarna hur de rörde sig både i skritt och trav. Sen kände hon igenom rygg och ben. Hundar som har hud, ögon eller hjärtproblem får inte simma. Eddie hade lite mindre muskler på ena bakbenet och så var han lite ovigare bak också och något baktrång, men annars i prima skick. Simmade gjorde han med fina långa tag. Dino hade lite svårt att skritta, han ville helst galoppera till en kissfläck, men annars rörde han sig bra. Något vid i armbågarna och så hade en en öm fläck i ländryggen som enligt instruktören kan bero på att han far fram lite ovarsamt i skog och mark samt står mycket på bakbenen. Allt det gör han ju, man kan också träna lite balans för att främja den stöttande muskulaturen t.ex. med en balansboll så jag får väl pumpa upp balansbollen nu och börja använda den. Dino simmade stundvis riktigt bra, men ibland blev han lite väl ivrig och började plaska. Han blev också så till sig när han skulle simma andra gången så han sket i bassängen. Det får nog jag ta på mig och se till att han är ordentligt rastad nästa gång. På det hela taget var det riktigt kul på hundsim och vi ska åka dit igen om sådär en månad.

Bilder från 7.8.2011

Försökte ta några aktionbilder med varierade resultat.

MH:t och andra ettan fixade

På lördag fick Dino visa fram sina talanger i viltspår igen. Han var koncentrerad på spåret och det gick riktigt fint till en början, ungefär mitt på sträckan avvek han och for iväg vinkelrätt åt vänster. Jag hann tänka att nu kommer första taptet, men han stanna upp, vände och gick mot spåret igen. Det var skönt att han inte valde det färska djurspåret som antagligen fanns där, utan gick tillbaks till blodspåret och fortsatte på det. Första legan gick han förbi först och han fortsatte en bra bit framåt. Domaren sa sen åt mig att jag borde stöda hunden mer i spåret då han är på väg åt rätt håll istället för tvärtom. Det är bara att ta kritiken till sig och försöka göra bättre nästa gång. Trots min tabbe så lyckades Dino hitta tillbaka till spåret och han markerade första legan tydligt innan vi fortsatte. Andra sträckan gick problemfritt och även andra legan gick utmärkt på tredje sträckan kom så igen det troliga älgspåret och Dino gjorde en grundlig chechup även denna gång. Sen fortsatte han till slutet och klöven. Det blev ett första pris med 47 poäng och uppflytt till segrarklass. Jag var förstås jättenöjd med den lilla röd-vita.

Finlands spanielförbund ordnade ett MH i Tammela på söndagen och jag hade anmält Dino. Som tur fick vi tid till testning mitt på dan så vi behövde inte stiga upp i ottan. Eddie ville inte bli lämnad utan såg till att även han kom med på resan. Nästan hela resan gick bra utom sista biten fram till testningsplatsen. Det var nog något fel på den karta vi fått för vi hamnade på riktigt små skogsvägar som snarare var ämnade för traktorer än för en liten marklåg VW polo. Nåväl, vi hittade rätt till sist efter att ha kort kors och tvärs genom skogen. Dino blev testad, han var nu inte särskilt brydd i testledaren och sen skulle han leka med en jättestor schäferleksak. Sin vana trogen nosade han på marken i stället. Att jaga svansen kände han inte heller för. Overallen tyckte han var lite skrämmande och skällde ut efter noter. Det lekande spöket var lite mer intressant, men fortfarande valde han helst att pissa in grästuvorna i kanten. Skramlet gick riktigt bra, han har ju alltid varit nyfiken på sånt som låter. De två hotfulla spökena brydde han sig inte om först, men sen blev de läskigare och han skällde lite för att mota bort dem. När de inte lydde så tog han sats for fram mot det större av dem och nafsa i kåpan och sen sprang han och pissa i kanten. Han kom fram och hälsade på dem sen. De två första skotten gick bra då jag lekte med honom, de två följande tyckte han blev för mycket och ställde sig till att krafsa på på mig. MH:t blev genomfört och inga stora överraskningar för mig när det gäller Dinos mentalitet kom fram. Vi fortsätter att träna och tävla i viltspår mm.

Inofficiell lydnadstävling

Igår skulle Eddie och jag vara på en inofficiell lydnadstävling, hade jag tänkt. Men på tisdagkväll fick jag en förfrågan om jag inte kunde vara domare på den i stället, eftersom den tilltänkta domaren i sista stund inte kunde komma. Efter lite tvekan tackade jag ja. Det blev till att panikläsa reglerna och på onsdagen hoppades jag på regn så det inte skulle komma så många. Det blev uppehållsväder och det kom åtta stycken till tävlingen. Vi startade med mölli och fyra duktiga ekipage, som nog allihopa kan börja fundera på officiella tävlingar så småningom. I följande klass var det tre tävlande och det gick också fint för dem allihopa, en av hundarna hade just blivit klippt och tyckte att det var bättre att sitta än att ligga. Vi avslutade med öppenklass och där tävlade en hund som verkligen var energisk och på sina ställen väl ivrig, men en supertrevlig hund att se på och den var definitivt färdig att tävla officiellt. Så här efteråt var det en mycket intressant och givande upplevelse att vara domare, så jag kan nog tänka mig att göra om det.

I helgen ska Dino och jag ut i spårskogen igen, jag hoppas ju på en till 1:a, men vi får se hur det går. Sen ska vi också till Tammela på MH, så vi är lite bizi denna helg. Återkommer med kommentarer till dessa två aktiviteter. Ha det gott!

Första lydnadstävlingen

Eddie och jag har varit på vår första lydnadstävling i lördags 21.5 och så här gick det:

Tillgänglighet: 5 (x1)
Platsliggande: 10 (x3)
Linförighet: 6,5 (x2)
Fritt följ: 6 (x4)
Ligg under marsch: 8 (x2)
Inkallning: 9 (x3)
Stå under marsch: 7 (x2)
Hopp över hinder: 8 (x2)
Helhetsintryck: 7 (x1)

Det blev totalt 152 poäng och ett andra pris för oss. Jag var jättenöjd med detta och lydnad var ju jättekul att tävla i. Vi har en del att jobba på till exempel att göra entré och gå fram till domaren. Vi fick så lågt poäng för att Eddie tyckte domaren var lite läskig. Men jag får tillstå att detta moment har jag inte alls övat på. Platsliggandet var vårt paradmoment. Sen kom fotgåendet med och utan koppel, där Eddie inte riktigt hade det sting som han brukar utan sackade efter. Han gjorde dock svängar och halter någorlunda, men vi får öva mera för att få högre poäng. Ligg under marsch gick helt ok, inkallning likaså. Stå under marsch gick också, men Eddie tassade vidare lite väl långt innan han lydde kommando. Hopp över hinder, vi fick väldigt högt poäng för Eddie lydde inte första kommandot och sen tänkte jag nu ska han över och sa hopp och tog ett steg framåt och Eddie hoppade och stod stilla på kommando tills jag ställde mig bredvid och sa sitt. Helhetsintrycket blev 7 för Eddie var lite seg och för att han skyggade för domaren.

På söndag hade jag anmält oss till ytterligare en lydnadstävling, men både Eddie och jag var lite trötta efter lördagen, så jag bestämde mig för att bara göra inledningen dvs. hälsa på domaren. Det gick mycket bättre och vi fick en 6:a. Nu får vi träna vidare och fara på inofficiella tävlingar för att träna upp oss inför kommande lydnadstävlingar.

1:a maj

Eddie och Dino studerar alla upptinade dofter. Eddie passade på att utföra sin favoritsyssla, rulla runt i torrt gräs. Fick en riktigt lyckad bild på Dino. Eddies päls har fått växa i över 10 månader nu och är rätt lång. Så kommer NAKENCHOCKEN, idag fick saxmarödören fritt spelrum! Örnen måste jag ta med till sist, en stor baddare som flög väldigt nära.

Bertas och Truls valpar

Truls putsar upp en av de små. Tackar Monika för att jag fick komma och titta. Det finns en tik kvar för den som är hugad på jakt med tax.

Marsbilder

Här är några bilder från vår skogspromenad i strålande vårvinterväder. Jag kunde ju inte låta bli att ta ett kort på en gammal lada. De blir allt sällsyntare och denna vinter med mycket snö har gått hårt åt de som ännu står kvar.

Första uteträningen på länge

Eddie och jag har varit på lydnadsträning. Det har ju varit så kallt att åtminstone jag inte velat träna ute några längre stunder. I går var det perfekt väder, kring noll grader och endast lite vind. Jag trodde Eddie skulle gå upp i varv, men han fattade galoppen direkt och var inställd på kontakt och samarbete. Det sporrar en även en pessimist som jag. Kanske berodde det på att Eddie och Dino innan träningen fick leka och busa av sig med två hunddamer grandisen Saphira och den holländska herdehunden Åska. Dino var alldeles blöt i pälsen som han hade blivit behandlad av Åska. Tills sin förvåning hann han ju inte undan som han brukar när Eddie jagar honom.

Burlek och vargyl

Dino och jag har gått en kurs i crate games och det var riktigt skoj. Fast både Dino och jag blev rejält trötta av att anstränga oss med buren, klickern och de andra hundarna. Dino tyckte till att börja med att de övriga hundarna var mycket mer intressanta än buren så det blev mycket stretande åt alla håll. Så småningom klarnade det för honom vilken uppgiften var. Jag själv hade problem med att inte kunna vänta ut Dino och på något sätt visa vad som var på gång. Det blev ganska lyckat till sist då jag använde leksak istället för godis. Vi blev förresten fotade och interjuvade av Vasabladet, så få se om vi dyker upp där nu denna helg.

Eddie har fått en ny färdighet så här medelålders, han har börjat yla. Det är inte så uppskattat då han sätter igång mitt i natten. Kanske har han blivit inspirerad av våra grannar slädhundarna eller av den varg som sägs finnas här i närheten. Han brukar slå till då det är månklart och ljust på natten. Eddie och jag har även fått lite privatträning i hundmöten, då Eddie ibland tar till storsläggan och försöker skrämma den mötande hunden på flykten (det lyckas ju varje gång förr eller senare). Nåväl, nu har vi mött en kelpiehane, jämttik, två taxar av vardera kön, två jack russeltikar och en mallehane utan större problem så vi är på rätt spår. Eddie får öva vidare på att titta men inte skälla och jag får öva mig på att observera Eddie för att ge rätt signaler och inte spänna mig.

Vi har haft det otroligt kallt i flera dagar nu och idag morse var det 27 minus. Hundarna hoppade nästan strax vi kom utanför dörren på tre ben. Tur att jag inte bor lite längre in i landet då hade det säkert varit ytterligare 10 grader lägre.

Dino och jag inleder utställningssäsongen nästa lördag. Det är hela 9 kooikrar anmälda och domaren har blivit bytt till från Saija Juutilainen till Tapio Eerola. I år kommer jag nog att satsa på utställning för Dinos del och eventuellt starta i något viltspår om vi kommer med på nåt prov. Det skulle vara kul att ställa ut honom i Sverige också, så få se om det blir av.