Eddie, Dino och jag har varit på dragkurs i Närpes. Först hade vi lite teori om konditionsträning och vikten av att ha mål och föra dagbok över det man sysslar med samt genomgång av utrustning. Jag utmärkte mig med att vara den enda utan egna skidor. Nå nu fick jag låna mammas så inte var jag helt utan.
Följande dag fick vi börja på utan skidor, ut på ett fält och pulsa i snön (tur att det inte snöar mer än 20 cm). Vi skulle ta sikte på något på motsatta sidan av fältet och sen få hunden att röra sig framför mot detta mål i fjärran. Med lite hårda ord och välriktade klappar i baken på hunden så gick det nog, även om Eddie tyckte det var ett ypperligt tillfälle att nosa efter tikar. Något riktigt drag fick jag väl inte till. För det mera dragvilliga var det sen att lära in stanna. Sen var det dags för skidorna, lite spännande att sätta på dem efter inte rört ett par skidor minst tio år. Jag fick på dem, måste först lyfta upp skidan och kolla hur bindningen funkade, men det var bara att trycka till på lämpligt ställe. Tur att jag hade Eddie som inte direkt förivrade sig i spåret, annars hade jag nog inte kommit många meter innan jag fallit. Nu stod jag pall och klarade mig utan större missöden, kanske tack vare att jag har tyngden bakom. De med mera dragvilliga hundar och lättare lekamen åkte nog omkull. När man är så där ovan så spänner man ju sig och det kändes som om jag stod på skridskor i fötterna och armarna blev snabbt trötta.
På eftermiddagen var det Dinos tur. Han fick dra kätting, en 4 kg tung sak för schäfrar, ca 2 kg är nog mera lämpligt för honom så det blev bara en kort bit. Vi prövade att dra en pulka också den modell större. Sedan var det dags för skidorna igen och nu fick Dino dra, det har han ju inget emot. Han hann också med att flirta med en goldendam samt reta upp en dalmatinerhane och en kelpiehane. Sen skulle ju alla fläckar kollas, men annars drog han på bra förutom då han trasslat in sig i den alltför stora selen.
På söndagen kändes nog min kropp lite som gele, men det var att hålla fokus framåt och ta det i en sån takt så man klarar av det. Med Eddie i snöret så övade jag in vänster och höger och framåt. Vi var lite osams om det var pissfläckar eller koner som var målet, men annars gick det bra. Det var lite varmare väder också så det fastnade mycket snö i pälsen på Eddie. Vi tog oss runt fältet och över ett dike av det djupare slaget. En av deltagarna fastnade där och försvann nästan helt. Efter pausen bar det iväg på skogsvägarna, Eddie och jag vara helt klart jumboekipaget, jag är riktigt nöjd att vi tog oss igenom de där fem kilometerna på plogade vägar samt en kilometer (högst) i oplogad terräng, nu for jag ju sist så jag hade färdigt spår att fara i. På obefintliga skidmuskler tog jag mig framåt och Eddie hängde med riktigt fint med tassarna fulla av snö. Det var strålande sol och en riktigt fin vinterdag så någon större nöd gick det inte på oss.
Jag kan bara rekommendera att lägga skidorna på fötterna, leta upp en sele och spänn fast hunden och ge er ut i terrängen och skida för det var faktiskt riktigt roligt. Visst tar det lite överallt så här efteråt men då vet man ju att det har tagit på lite.
tisdag 14 februari 2012
söndag 11 december 2011
Höst och juletid
I höst ordnade finska beardisklubben en föreläsning med Marko Koskensalo. Temat var motivation och hur man bedömmer hundens mentalitet med avseende på arbetskapasiteten. Han hade med två av sina egna hundar och på bilderna syns den äldre hunden, en malinois (jag tror han heter Mecberger Duunari, en av finlands främsta arbetsmallar). Med enorm kraft angrep han träningshandsken på kommando. Ordföranden i beardisklubben var en av dem som prövade på att hålla handsken då hunden grep tag och som ni ser var hon rätt vimmelkantig av styrkan hos denna hund. Nå, nu är väl inte målet med beardisaveln att få fram såna här extrema arbetshundar, utan en aktiv sällskapshund om jag förstått saken rätt, så man kan inte riktigt jämföra en malinois av working-typ med en genomsnittlig beardis, eller någon beardis överhuvudtaget. Den här hunden var så fokuserad på att få hugga tag att han bara låg och sakade (jfr taxdarr) på gräsmattan innan han fick skrida till verket. Några beardisar blev testade av Marko och de flesta var inte vana att leka med en främmande karl, men han var skicklig att trissa upp leklusten hos de flesta. Han nyttjade sitt kroppsspråk att locka, hota lite, dra sig tillbaka mm. för att få fart på hundarna här nedan är en beardis med matte som jag tyvärr inte vet namnet på.
Han hade också med sig en ung schäferhane, som fick visa hur den inledanade motivationsträningen kan gå till. Innan hunden får gå fram till matskålen så håller Marko fast hunden så att den verkligen får kämpa sig fram till maten. Detta kämpande och denna vilja överför han sen till hundens arbete i t.ex. spåret eller på träningsplan genom att ta med hundens mat dit och göra på samma sätt där. Det är viktigt att hunden får rätt inställning och känsla från första början. Det var verkligen intressant att får höra och se hur en framgångsrik skyddshundstränare tänker kring motivation och hundträning. Det kom också fram med all önskvärd tydlighet att man inte kan tvinga hunden att bita tag i leksaken, den måste själv vilja göra det och det görs bäst genom lek och uppmuntran.Dino och jag var också under hösten till Seinäjoki på utställning. Själv har jag blivit lite lat på utställningsfronten och numera blir Dino visad av sin uppfödare. Det gick helt OK för Dino i championklassen, jag hade tränat lite för flitigt med honom dagarna innan så han hade lagt på sig något extra gram, vilket domaren anmärkte på så det blev ERI (EXC) och så blev han trea i sin klass. Dinos syster Mandy fick CERT, CACIB och blev FIUCH samt BIM så det var inte dåligt. Uppfödargrupp blev det också med HP, där ingick Dinos bror Roope, Mandy och mamma Orry förutom Dino, som jag faktiskt visade då , så helt sysslolös var jag inte. Seinäjoki-utställning måste vara en av landets mest välbesökta (eller så är det en för liten hall) för det var mycket trångt och massor med hundar och människor överallt. Jag försökte räkna ihop antalet och kom fram till nästan 4500 anmälda hundar fördelade på två dagar och det var nog mest på lördag då Dino och jag var på plats. Nedan är en bild tagen i höst av Dino.
Eddie och Dino har fått vara på hundsim under hösten. Dino börjar så smått förstå sig på det nu och simmar på rätt så bra utan linor. Senast var undervattensstrålen på och då tyckte han det var bäst att simma i zickzack. Eddie simmar också utan linor, men lite mera under protest. Vatten är inte hans grej riktigt, men efteråt gillar han att bli strechad och att sitta på vibrationsmadrassen. Simningen tar nog på både för hundarna och för mig. Vi brukar vara trötta efteråt. Nu blir det paus i simningen någon månad så får vi se sen i vår om vi tar upp det igen.Dino har också gått en kurs i agility med mig. Han gillar det storligen. Men jag får vara skärpt hela tiden för helst springer han och hälsar på de andra hundarna. Ett och två hinder går bra, men sen vid det tredje bär det oftast av. Viltspår kommer vi att träna och förhoppningsvis tävla i nästa år. Han har mycket enkelt för sig i spåret så jag hoppas det ska gå bra och att vi får några ettor.
Eddie har mest fått träna hemmavid och några gånger med privattränare. Lydnad är det vi siktar in oss på och det går helt ok. Själv tycker jag att en etta inte kan vara långt borta nu, men vi får se. Till våren, sommaren ska vi om allt går som det ska tävla i lydnad igen. Eddies päls växer så det knakar, inte visste jag att en beardiepäls växer med ca 15 cm i året, men så verkar det på Eddies päls i allafall. Som tur är har det frusit på nu så man slipper all sand som annars kommer in med pälsen. Nu har t.o.m. kommit lite snö, så man börjar få lite julstämning.
måndag 19 september 2011
Motivation och fotgående
Med kort varsel fick jag ett erbjudande om att delta i en lydnadskurs med inriktning på motivation och fotgående som jag tackade ja till.
Anu Kippula, som var instruktör hade en intressant föreläsning om vad som inverkar på hundens uppförande på lydnadsplanen. Föraren har två mycket viktiga saker att tänka på dels att hunden kan utföra momenten tekniskt dels att hunden har rätt attityd och energinivå då den utför momenten. En bra förare ska se det som inte är bra och kunna rätta till det både hos sig själv och hos hunden. Förarens beteende inverkar mycket på hunden, därför ska man undvika att träna då man själv är på dåligt humör. Föraren ska kunna förmedla ett lugn åt hunden så att den kan koncentrera sig på sin uppgift och göra bra ifrån sig på lydnadsplanen. En hund som inte känner sig trygg med sin förare kan inte till fullo koncentrera sig på lydnadsmomenten och träningen med sin förare.
Det är ju som bekant mycket väntande på en lydnadstävling och då är det viktigt att hunden kan slappna av och ta det lugnt trots att det rör sig många andra hundar och människor runtomkring. En hund som hela tiden måste hålla koll så att ingen kommer för nära eller t.ex. som skäller åt alla andra förlorar mycket energi på det och har svårt att sen koncentrera sig på plan. Som förare är det viktigt att inta en avspänd och passiv attityd till omgivningen. Skulle hunden göra något oönskat få hunden att sluta och sen återgå till att själv vara passiv.Undvik att belöna hunden med godis när det gäller att vara passiv för man får snabbt en hund som först t.ex. skäller för att få godis av sin förare för att den slutar. Anu berättade om sin egen hund, en mudi, som hade väldigt lätt för att skälla och hon gjorde det misstaget att när hunden började skälla då sa hon först "nej" och sen då den var tyst fick den godis och beröm, vilket medförde att hunden snabbt kom på att om den skäller så får den godis och beröm till slut.
Motivationen kan man höja med godis och lek. Godis eller mat kan både verka lugnande och aktiverande. En hund som är lite hungrig arbetar bättre på träningsplan än en som är mätt. Det finns dock en del raser som är väldigt matglada och de kan bli övertända om de är utan mat innan träning, för dem gäller det att ge maten innan träning så de kommer ner på lämplig nivå för träning med mat som belöning (labrador nämndes). En del hundar är nog så motiverade av torrfoder, men de flesta behöver något extra speciellt om man tränar på nytt ställe med nya störningar. Maten kan också ges på olika sätt, förutom direkt ur fickan, kan hunden få jaga ikapp godishanden eller så kan man arbeta med avståndsbelöning, speciellt då som en sista extra prima belöning för väl utfört arbete.
Leken är en utomordentlig form av belöning som många kanske inte utnyttjar till fullo. För att få hunden att uppskatta leken ska man helst börja tidigt att leka med valpen. Man måste som förare lära sig att se vad hunden uppskattar och målet är att hunden ska söka sig till föraren för att få leka mera. För att få upp lekmotivationen är det viktigt att hunden får vinna t.ex. om man har dragkamp om en trasa så får hunden vinna den och göra ärevarv. Hunden kanske har svårt att komma tillbaka med föremålet till en början och då kan det hjälpa om föraren har två likadana trasor, bollar eller andra leksaker. De flesta hundar kan lära sig att leka, men här gäller för föraren att vara lyhörd och sluta i tid medan hunden har intresset uppe.
Vi tränade sedan en och en för Anu i ca 15 min per hund. Eddie och jag tränade speciellt fotgående och att behålla intresset. Eddie har en bra utgångsposition för det mesta, men uthålligheten i fotgåendet kan svikta speciellt på nya ställen. Vi fick i läxa att träna korta, extremt korta fot-pass till att börja med. Först skulle han bara sitta vid sidan och titta, sen skulle jag ta ett steg och belöna(det var svårt för mig för sikte är inställt på mycket längre sträckor). Hur som helst var Eddies koncentration och motivation på topp och han sackade inte alls, med denna träning. Småningom ska man då förlänga förstås. På eftermiddagen hade vi motivationsträning och Eddie och jag fick lära oss leka. Jepp, jag erkänner jag är mycket dålig på det, men Eddie verkade gilla det och var nog med på noterna i ca 5 minuter även om han verkade tycka att jag betedde mig konstigt (vilket jag nog gjorde).
Det var en mycket lärorik kurs och det var intressant att se de andra träna och höra på kommentarerna till deras träning också. Många olika raser var det svensk lapphund, staffordshire terrier, labrador, malinois, border collie och det är ju bara så att olika raser fungerar olika.
Anu Kippula, som var instruktör hade en intressant föreläsning om vad som inverkar på hundens uppförande på lydnadsplanen. Föraren har två mycket viktiga saker att tänka på dels att hunden kan utföra momenten tekniskt dels att hunden har rätt attityd och energinivå då den utför momenten. En bra förare ska se det som inte är bra och kunna rätta till det både hos sig själv och hos hunden. Förarens beteende inverkar mycket på hunden, därför ska man undvika att träna då man själv är på dåligt humör. Föraren ska kunna förmedla ett lugn åt hunden så att den kan koncentrera sig på sin uppgift och göra bra ifrån sig på lydnadsplanen. En hund som inte känner sig trygg med sin förare kan inte till fullo koncentrera sig på lydnadsmomenten och träningen med sin förare.
Det är ju som bekant mycket väntande på en lydnadstävling och då är det viktigt att hunden kan slappna av och ta det lugnt trots att det rör sig många andra hundar och människor runtomkring. En hund som hela tiden måste hålla koll så att ingen kommer för nära eller t.ex. som skäller åt alla andra förlorar mycket energi på det och har svårt att sen koncentrera sig på plan. Som förare är det viktigt att inta en avspänd och passiv attityd till omgivningen. Skulle hunden göra något oönskat få hunden att sluta och sen återgå till att själv vara passiv.Undvik att belöna hunden med godis när det gäller att vara passiv för man får snabbt en hund som först t.ex. skäller för att få godis av sin förare för att den slutar. Anu berättade om sin egen hund, en mudi, som hade väldigt lätt för att skälla och hon gjorde det misstaget att när hunden började skälla då sa hon först "nej" och sen då den var tyst fick den godis och beröm, vilket medförde att hunden snabbt kom på att om den skäller så får den godis och beröm till slut.
Motivationen kan man höja med godis och lek. Godis eller mat kan både verka lugnande och aktiverande. En hund som är lite hungrig arbetar bättre på träningsplan än en som är mätt. Det finns dock en del raser som är väldigt matglada och de kan bli övertända om de är utan mat innan träning, för dem gäller det att ge maten innan träning så de kommer ner på lämplig nivå för träning med mat som belöning (labrador nämndes). En del hundar är nog så motiverade av torrfoder, men de flesta behöver något extra speciellt om man tränar på nytt ställe med nya störningar. Maten kan också ges på olika sätt, förutom direkt ur fickan, kan hunden få jaga ikapp godishanden eller så kan man arbeta med avståndsbelöning, speciellt då som en sista extra prima belöning för väl utfört arbete.
Leken är en utomordentlig form av belöning som många kanske inte utnyttjar till fullo. För att få hunden att uppskatta leken ska man helst börja tidigt att leka med valpen. Man måste som förare lära sig att se vad hunden uppskattar och målet är att hunden ska söka sig till föraren för att få leka mera. För att få upp lekmotivationen är det viktigt att hunden får vinna t.ex. om man har dragkamp om en trasa så får hunden vinna den och göra ärevarv. Hunden kanske har svårt att komma tillbaka med föremålet till en början och då kan det hjälpa om föraren har två likadana trasor, bollar eller andra leksaker. De flesta hundar kan lära sig att leka, men här gäller för föraren att vara lyhörd och sluta i tid medan hunden har intresset uppe.
Vi tränade sedan en och en för Anu i ca 15 min per hund. Eddie och jag tränade speciellt fotgående och att behålla intresset. Eddie har en bra utgångsposition för det mesta, men uthålligheten i fotgåendet kan svikta speciellt på nya ställen. Vi fick i läxa att träna korta, extremt korta fot-pass till att börja med. Först skulle han bara sitta vid sidan och titta, sen skulle jag ta ett steg och belöna(det var svårt för mig för sikte är inställt på mycket längre sträckor). Hur som helst var Eddies koncentration och motivation på topp och han sackade inte alls, med denna träning. Småningom ska man då förlänga förstås. På eftermiddagen hade vi motivationsträning och Eddie och jag fick lära oss leka. Jepp, jag erkänner jag är mycket dålig på det, men Eddie verkade gilla det och var nog med på noterna i ca 5 minuter även om han verkade tycka att jag betedde mig konstigt (vilket jag nog gjorde).
Det var en mycket lärorik kurs och det var intressant att se de andra träna och höra på kommentarerna till deras träning också. Många olika raser var det svensk lapphund, staffordshire terrier, labrador, malinois, border collie och det är ju bara så att olika raser fungerar olika.
måndag 29 augusti 2011
Hundsim
Härom veckan var Eddie på en inofficiell medlemstävling i agility. Vi deltog i klass 1 och i mölli (extra lätt). Jag var riktigt nöjd med vår prestation på banan. Eddie hade god fart och vilja att ta hindren. Vi har ju inte tränat på långa banor så konditionen tröt lite på slalom som kom mot slutet. Han var ovanligt långsam i det. Gungan och de andra kontakthindren får vi också träna mera på samt bakombyte. I mölli blev vi trea och i ettan oplacerade, så några resultat att skryta med var det inte. Om vi har möjlighet att delta i någon inofficiell tävling ännu i höst så gör vi det, men de officiella skjuter jag nog på framtiden.
I lördags var vi på hundsim till Närpes mest för skojs skull. Först kollade instruktören igenom hundarna hur de rörde sig både i skritt och trav. Sen kände hon igenom rygg och ben. Hundar som har hud, ögon eller hjärtproblem får inte simma. Eddie hade lite mindre muskler på ena bakbenet och så var han lite ovigare bak också och något baktrång, men annars i prima skick. Simmade gjorde han med fina långa tag. Dino hade lite svårt att skritta, han ville helst galoppera till en kissfläck, men annars rörde han sig bra. Något vid i armbågarna och så hade en en öm fläck i ländryggen som enligt instruktören kan bero på att han far fram lite ovarsamt i skog och mark samt står mycket på bakbenen. Allt det gör han ju, man kan också träna lite balans för att främja den stöttande muskulaturen t.ex. med en balansboll så jag får väl pumpa upp balansbollen nu och börja använda den. Dino simmade stundvis riktigt bra, men ibland blev han lite väl ivrig och började plaska. Han blev också så till sig när han skulle simma andra gången så han sket i bassängen. Det får nog jag ta på mig och se till att han är ordentligt rastad nästa gång. På det hela taget var det riktigt kul på hundsim och vi ska åka dit igen om sådär en månad.
I lördags var vi på hundsim till Närpes mest för skojs skull. Först kollade instruktören igenom hundarna hur de rörde sig både i skritt och trav. Sen kände hon igenom rygg och ben. Hundar som har hud, ögon eller hjärtproblem får inte simma. Eddie hade lite mindre muskler på ena bakbenet och så var han lite ovigare bak också och något baktrång, men annars i prima skick. Simmade gjorde han med fina långa tag. Dino hade lite svårt att skritta, han ville helst galoppera till en kissfläck, men annars rörde han sig bra. Något vid i armbågarna och så hade en en öm fläck i ländryggen som enligt instruktören kan bero på att han far fram lite ovarsamt i skog och mark samt står mycket på bakbenen. Allt det gör han ju, man kan också träna lite balans för att främja den stöttande muskulaturen t.ex. med en balansboll så jag får väl pumpa upp balansbollen nu och börja använda den. Dino simmade stundvis riktigt bra, men ibland blev han lite väl ivrig och började plaska. Han blev också så till sig när han skulle simma andra gången så han sket i bassängen. Det får nog jag ta på mig och se till att han är ordentligt rastad nästa gång. På det hela taget var det riktigt kul på hundsim och vi ska åka dit igen om sådär en månad.
söndag 7 augusti 2011
torsdag 23 juni 2011
MH:t och andra ettan fixade
På lördag fick Dino visa fram sina talanger i viltspår igen. Han var koncentrerad på spåret och det gick riktigt fint till en början, ungefär mitt på sträckan avvek han och for iväg vinkelrätt åt vänster. Jag hann tänka att nu kommer första taptet, men han stanna upp, vände och gick mot spåret igen. Det var skönt att han inte valde det färska djurspåret som antagligen fanns där, utan gick tillbaks till blodspåret och fortsatte på det. Första legan gick han förbi först och han fortsatte en bra bit framåt. Domaren sa sen åt mig att jag borde stöda hunden mer i spåret då han är på väg åt rätt håll istället för tvärtom. Det är bara att ta kritiken till sig och försöka göra bättre nästa gång. Trots min tabbe så lyckades Dino hitta tillbaka till spåret och han markerade första legan tydligt innan vi fortsatte. Andra sträckan gick problemfritt och även andra legan gick utmärkt på tredje sträckan kom så igen det troliga älgspåret och Dino gjorde en grundlig chechup även denna gång. Sen fortsatte han till slutet och klöven. Det blev ett första pris med 47 poäng och uppflytt till segrarklass. Jag var förstås jättenöjd med den lilla röd-vita.
Finlands spanielförbund ordnade ett MH i Tammela på söndagen och jag hade anmält Dino. Som tur fick vi tid till testning mitt på dan så vi behövde inte stiga upp i ottan. Eddie ville inte bli lämnad utan såg till att även han kom med på resan. Nästan hela resan gick bra utom sista biten fram till testningsplatsen. Det var nog något fel på den karta vi fått för vi hamnade på riktigt små skogsvägar som snarare var ämnade för traktorer än för en liten marklåg VW polo. Nåväl, vi hittade rätt till sist efter att ha kort kors och tvärs genom skogen. Dino blev testad, han var nu inte särskilt brydd i testledaren och sen skulle han leka med en jättestor schäferleksak. Sin vana trogen nosade han på marken i stället. Att jaga svansen kände han inte heller för. Overallen tyckte han var lite skrämmande och skällde ut efter noter. Det lekande spöket var lite mer intressant, men fortfarande valde han helst att pissa in grästuvorna i kanten. Skramlet gick riktigt bra, han har ju alltid varit nyfiken på sånt som låter. De två hotfulla spökena brydde han sig inte om först, men sen blev de läskigare och han skällde lite för att mota bort dem. När de inte lydde så tog han sats for fram mot det större av dem och nafsa i kåpan och sen sprang han och pissa i kanten. Han kom fram och hälsade på dem sen. De två första skotten gick bra då jag lekte med honom, de två följande tyckte han blev för mycket och ställde sig till att krafsa på på mig. MH:t blev genomfört och inga stora överraskningar för mig när det gäller Dinos mentalitet kom fram. Vi fortsätter att träna och tävla i viltspår mm.
Finlands spanielförbund ordnade ett MH i Tammela på söndagen och jag hade anmält Dino. Som tur fick vi tid till testning mitt på dan så vi behövde inte stiga upp i ottan. Eddie ville inte bli lämnad utan såg till att även han kom med på resan. Nästan hela resan gick bra utom sista biten fram till testningsplatsen. Det var nog något fel på den karta vi fått för vi hamnade på riktigt små skogsvägar som snarare var ämnade för traktorer än för en liten marklåg VW polo. Nåväl, vi hittade rätt till sist efter att ha kort kors och tvärs genom skogen. Dino blev testad, han var nu inte särskilt brydd i testledaren och sen skulle han leka med en jättestor schäferleksak. Sin vana trogen nosade han på marken i stället. Att jaga svansen kände han inte heller för. Overallen tyckte han var lite skrämmande och skällde ut efter noter. Det lekande spöket var lite mer intressant, men fortfarande valde han helst att pissa in grästuvorna i kanten. Skramlet gick riktigt bra, han har ju alltid varit nyfiken på sånt som låter. De två hotfulla spökena brydde han sig inte om först, men sen blev de läskigare och han skällde lite för att mota bort dem. När de inte lydde så tog han sats for fram mot det större av dem och nafsa i kåpan och sen sprang han och pissa i kanten. Han kom fram och hälsade på dem sen. De två första skotten gick bra då jag lekte med honom, de två följande tyckte han blev för mycket och ställde sig till att krafsa på på mig. MH:t blev genomfört och inga stora överraskningar för mig när det gäller Dinos mentalitet kom fram. Vi fortsätter att träna och tävla i viltspår mm.
torsdag 16 juni 2011
Inofficiell lydnadstävling
Igår skulle Eddie och jag vara på en inofficiell lydnadstävling, hade jag tänkt. Men på tisdagkväll fick jag en förfrågan om jag inte kunde vara domare på den i stället, eftersom den tilltänkta domaren i sista stund inte kunde komma. Efter lite tvekan tackade jag ja. Det blev till att panikläsa reglerna och på onsdagen hoppades jag på regn så det inte skulle komma så många. Det blev uppehållsväder och det kom åtta stycken till tävlingen. Vi startade med mölli och fyra duktiga ekipage, som nog allihopa kan börja fundera på officiella tävlingar så småningom. I följande klass var det tre tävlande och det gick också fint för dem allihopa, en av hundarna hade just blivit klippt och tyckte att det var bättre att sitta än att ligga. Vi avslutade med öppenklass och där tävlade en hund som verkligen var energisk och på sina ställen väl ivrig, men en supertrevlig hund att se på och den var definitivt färdig att tävla officiellt. Så här efteråt var det en mycket intressant och givande upplevelse att vara domare, så jag kan nog tänka mig att göra om det.
I helgen ska Dino och jag ut i spårskogen igen, jag hoppas ju på en till 1:a, men vi får se hur det går. Sen ska vi också till Tammela på MH, så vi är lite bizi denna helg. Återkommer med kommentarer till dessa två aktiviteter. Ha det gott!
I helgen ska Dino och jag ut i spårskogen igen, jag hoppas ju på en till 1:a, men vi får se hur det går. Sen ska vi också till Tammela på MH, så vi är lite bizi denna helg. Återkommer med kommentarer till dessa två aktiviteter. Ha det gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)