Burlek och vargyl

Dino och jag har gått en kurs i crate games och det var riktigt skoj. Fast både Dino och jag blev rejält trötta av att anstränga oss med buren, klickern och de andra hundarna. Dino tyckte till att börja med att de övriga hundarna var mycket mer intressanta än buren så det blev mycket stretande åt alla håll. Så småningom klarnade det för honom vilken uppgiften var. Jag själv hade problem med att inte kunna vänta ut Dino och på något sätt visa vad som var på gång. Det blev ganska lyckat till sist då jag använde leksak istället för godis. Vi blev förresten fotade och interjuvade av Vasabladet, så få se om vi dyker upp där nu denna helg.

Eddie har fått en ny färdighet så här medelålders, han har börjat yla. Det är inte så uppskattat då han sätter igång mitt i natten. Kanske har han blivit inspirerad av våra grannar slädhundarna eller av den varg som sägs finnas här i närheten. Han brukar slå till då det är månklart och ljust på natten. Eddie och jag har även fått lite privatträning i hundmöten, då Eddie ibland tar till storsläggan och försöker skrämma den mötande hunden på flykten (det lyckas ju varje gång förr eller senare). Nåväl, nu har vi mött en kelpiehane, jämttik, två taxar av vardera kön, två jack russeltikar och en mallehane utan större problem så vi är på rätt spår. Eddie får öva vidare på att titta men inte skälla och jag får öva mig på att observera Eddie för att ge rätt signaler och inte spänna mig.

Vi har haft det otroligt kallt i flera dagar nu och idag morse var det 27 minus. Hundarna hoppade nästan strax vi kom utanför dörren på tre ben. Tur att jag inte bor lite längre in i landet då hade det säkert varit ytterligare 10 grader lägre.

Dino och jag inleder utställningssäsongen nästa lördag. Det är hela 9 kooikrar anmälda och domaren har blivit bytt till från Saija Juutilainen till Tapio Eerola. I år kommer jag nog att satsa på utställning för Dinos del och eventuellt starta i något viltspår om vi kommer med på nåt prov. Det skulle vara kul att ställa ut honom i Sverige också, så få se om det blir av.

Bilder dan före

Dino kollar dit jag vill en liten stund så jag hann trycka av. Synd på det grova halsbandet bara.





















Eddie blev lite suddig här, men så här tar han sig au naturel nuförtiden. Som ni ser har pälsen vuxit ganska duktigt på 6 månader.




















Eddie har blivit lite stylad så att ögonen syns. Det var så mörkt att blixten kom på. Snön på nosen har han fixat själv.

Novemberdis

Medlemstävlingen blev inhiberad så Eddie och jag fick inte pröva våra slumrande agilitykunskaper en sista gång i år. Vi får sikta in oss på vårens tävlingar i stället.

Det är två lydnadsträningar kvar innan den kursen är slut. Det har varit en mycket givande kurs och jag har fått många tips på vad och hur jag ska träna. Tillgänglighet, inkallning, platsliggning och läggande under marsch fungerar bra, så dem kan jag börja kedja ihop. Fotgående är mycket bättre, men uthålligheten bör förbättras. Jag ska också tänka på att belöna framåt och varierat. Stående under marsch har börjat fungera riktigt bra, men att stå stilla medan jag går mot Eddie ska vi träna på samt även att särskilja ligg och stå. Hopp över hinder går också bra, men även här måste träna på att Eddie ska stå stilla då jag går till hans sida. Det börjar arta sig, finska klass 1(nybörjarklass) börjar så småningom vara i hamn.

Nu har jag en fråga till er som är lite längre hunna än Eddie och jag: Hur har ni tränat in inkallning med ställande?

Seinäjoki INT

Sista utställningen för i år är avklarad och det gick verkligen jättebra för Dino. Han fick sitt andra cert och även ett cacib och blev slutligen BIM. Det var 15 kooikrar anmälda så han var inte helt utan motstånd. Det är för det mesta mycket folk och hundar i Seinäjoki och så även i år. Dino visandes mycket förtjänstfullt av uppfödaren Marika. Domaren var mycket noggrann och hundarna fick springa flera var och matchas mot varandra. Det är inte alldeles lätt att visa Dino för han vill helst dra i kopplet som en stövare på väg till jakt och då kan det vara svårt att visa korrekta rörelser, men i söndags såg det för det mesta mycket bra ut. Dinos syster Mandy fick också cert. Det var riktigt roligt att få fara ett helt gäng på hundutställning och det är ju så mycket lättare när man kan hjälpas åt att passa hundar och bära grejer. Jag var även en sväng och kolla på sheltisarna, men där var det trångt och svårt att se någonting. Hos beardisarna var det lite glesare, men jag hade inte tid att stanna och domarbyte hade det blivit till Gunilla Skallman.

Höstaktiviteter

Eddie och jag har börjat på en lydnadskurs som hålls åtta gånger på onsdagar (äntligen en kurs på en dag som passar). Vi ska gå igenom momenten i nybörjarklassen (klass 1). Första gången gick helt ok, förutom att Eddie plötsligt behövde en massa hjälper för att ta sig över hopphindret på kommando. Jag antar att det var ett tillfälligt hjärnsläpp då han ju inte är så van att träna med andra hundar. Hemma försökte han sen med samma manöver, tvärstanna framför hindret och titta på mig, men det gick över när vi tränat en stund. Så får vi sikta in oss på någon vårtävling i lydnad om allt går som det ska.

Dino får träna hemma nu och det blir mera träning i agility för hans del. Till vintern blir det ledd träning för honom. Höfter och armbågar är ju i skick, så jag får väl sätta lite mer allvar bakom träningen nu. Något viltspår ska jag lägga ut åt honom ännu i höst, så han får träna legor och terräng som är lite svårare. Jag har ännu inte fått mina skoinlägg (skulle ha fått dem denna vecka men tiden blev framflyttad) så några riktigt långa och många spår blir det inte. Dino ska ju också till Seinäjoki på utställning (troligen den sista för i år).

DM i viltspår

Igår var det DM i viltspår i Malax och jag guidade ett av de sex spåren. Vann gjorde en mudi , Mustapippurin mattomestari med 48 poäng av 50 och det var mycket välförtjänta poäng för ingen annan hund fick över 40 som berättigar till ett första pris. Domaren var återhållsam med poängutdelningen. Efter sig hade hon två taxar, en flatt, en tollare och en golden. Håller tummarna för att hon lyckas bra i FM nu.

Mink i bilen

Tisdag morgon när vi skulle ut på en kort länk innan vi skulle iväg till stan så visade Dino mycket stort intresse för bilen. Speciellt den främre stötfångaren var mycket intressant, jag tänkte att det har väl suttit någon katt under bilen. Men då hördes ett ljud av något slags vilt djur inifrån motorhuven och jag började misstänka att det var en mink eller något liknande. Mycket riktigt när jag öppnade motorhuven (ytterst försiktigt för vem vill bli biten av en argsint mink) så såg jag en gråbrun mink i fronten under motorn. Den lille gynnaren ville förstås inte överge sitt trygga tillhåll i första taget. Inte ens då jag startade bilen tyckte han att det var dags att ge sig av. Först när jag började köra så sprang den iväg under bastun, tyvärr, så nu har jag två minkfällor på gården. Minken verkar dock inte vara särskillt intresserad av dem, betet har han nog tagit eller om det är något annat djur som farit iväg med grillkorven. Dino tyckte det var mycket spännade med minken och han kollar upp bilen varje gång vi går förbi. På tisdagen var vi även till veterinären igen och nu har han passet i skick så vi kan resa till Sverige då andan faller på.