Eddie & Dino

Dragkurs

2012-02-14T07:22:00.002-08:00

Eddie, Dino och jag har varit på dragkurs i Närpes. Först hade vi lite teori om konditionsträning och vikten av att ha mål och föra dagbok över det man sysslar med samt genomgång av utrustning. Jag utmärkte mig med att vara den enda utan egna skidor. Nå nu fick jag låna mammas så inte var jag helt utan.

Följande dag fick vi börja på utan skidor, ut på ett fält och pulsa i snön (tur att det inte snöar mer än 20 cm). Vi skulle ta sikte på något på motsatta sidan av fältet och sen få hunden att röra sig framför mot detta mål i fjärran. Med lite hårda ord och välriktade klappar i baken på hunden så gick det nog, även om Eddie tyckte det var ett ypperligt tillfälle att nosa efter tikar. Något riktigt drag fick jag väl inte till. För det mera dragvilliga var det sen att lära in stanna. Sen var det dags för skidorna, lite spännande att sätta på dem efter inte rört ett par skidor minst tio år. Jag fick på dem, måste först lyfta upp skidan och kolla hur bindningen funkade, men det var bara att trycka till på lämpligt ställe. Tur att jag hade Eddie som inte direkt förivrade sig i spåret, annars hade jag nog inte kommit många meter innan jag fallit. Nu stod jag pall och klarade mig utan större missöden, kanske tack vare att jag har tyngden bakom. De med mera dragvilliga hundar och lättare lekamen åkte nog omkull. När man är så där ovan så spänner man ju sig och det kändes som om jag stod på skridskor i fötterna och armarna blev snabbt trötta.

På eftermiddagen var det Dinos tur. Han fick dra kätting, en 4 kg tung sak för schäfrar, ca 2 kg är nog mera lämpligt för honom så det blev bara en kort bit. Vi prövade att dra en pulka också den modell större. Sedan var det dags för skidorna igen och nu fick Dino dra, det har han ju inget emot. Han hann också med att flirta med en goldendam samt reta upp en dalmatinerhane och en kelpiehane. Sen skulle ju alla fläckar kollas, men annars drog han på bra förutom då han trasslat in sig i den alltför stora selen.

På söndagen kändes nog min kropp lite som gele, men det var att hålla fokus framåt och ta det i en sån takt så man klarar av det. Med Eddie i snöret så övade jag in vänster och höger och framåt. Vi var lite osams om det var pissfläckar eller koner som var målet, men annars gick det bra. Det var lite varmare väder också så det fastnade mycket snö i pälsen på Eddie. Vi tog oss runt fältet och över ett dike av det djupare slaget. En av deltagarna fastnade där och försvann nästan helt. Efter pausen bar det iväg på skogsvägarna, Eddie och jag vara helt klart jumboekipaget, jag är riktigt nöjd att vi tog oss igenom de där fem kilometerna på plogade vägar samt en kilometer (högst) i oplogad terräng, nu for jag ju sist så jag hade färdigt spår att fara i. På obefintliga skidmuskler tog jag mig framåt och Eddie hängde med riktigt fint med tassarna fulla av snö. Det var strålande sol och en riktigt fin vinterdag så någon större nöd gick det inte på oss.

Jag kan bara rekommendera att lägga skidorna på fötterna, leta upp en sele och spänn fast hunden och ge er ut i terrängen och skida för det var faktiskt riktigt roligt. Visst tar det lite överallt så här efteråt men då vet man ju att det har tagit på lite.

Höst och juletid

2011-12-11T04:26:00.000-08:00

I höst ordnade finska beardisklubben en föreläsning med Marko Koskensalo. Temat var motivation och hur man bedömmer hundens mentalitet med avseende på arbetskapasiteten. Han hade med två av sina egna hundar och på bilderna syns den äldre hunden, en malinois (jag tror han heter Mecberger Duunari, en av finlands främsta arbetsmallar). Med enorm kraft angrep han träningshandsken på kommando. Ordföranden i beardisklubben var en av dem som prövade på att hålla handsken då hunden grep tag och som ni ser var hon rätt vimmelkantig av styrkan hos denna hund. Nå, nu är väl inte målet med beardisaveln att få fram såna här extrema arbetshundar, utan en aktiv sällskapshund om jag förstått saken rätt, så man kan inte riktigt jämföra en malinois av working-typ med en genomsnittlig beardis, eller någon beardis överhuvudtaget. Den här hunden var så fokuserad på att få hugga tag att han bara låg och sakade (jfr taxdarr) på gräsmattan innan han fick skrida till verket. Några beardisar blev testade av Marko och de flesta var inte vana att leka med en främmande karl, men han var skicklig att trissa upp leklusten hos de flesta. Han nyttjade sitt kroppsspråk att locka, hota lite, dra sig tillbaka mm. för att få fart på hundarna här nedan är en beardis med matte som jag tyvärr inte vet namnet på.

Han hade också med sig en ung schäferhane, som fick visa hur den inledanade motivationsträningen kan gå till. Innan hunden får gå fram till matskålen så håller Marko fast hunden så att den verkligen får kämpa sig fram till maten. Detta kämpande och denna vilja överför han sen till hundens arbete i t.ex. spåret eller på träningsplan genom att ta med hundens mat dit och göra på samma sätt där. Det är viktigt att hunden får rätt inställning och känsla från första början. Det var verkligen intressant att får höra och se hur en framgångsrik skyddshundstränare tänker kring motivation och hundträning. Det kom också fram med all önskvärd tydlighet att man inte kan tvinga hunden att bita tag i leksaken, den måste själv vilja göra det och det görs bäst genom lek och uppmuntran.

Dino och jag var också under hösten till Seinäjoki på utställning. Själv har jag blivit lite lat på utställningsfronten och numera blir Dino visad av sin uppfödare. Det gick helt OK för Dino i championklassen, jag hade tränat lite för flitigt med honom dagarna innan så han hade lagt på sig något extra gram, vilket domaren anmärkte på så det blev ERI (EXC) och så blev han trea i sin klass. Dinos syster Mandy fick CERT, CACIB och blev FIUCH samt BIM så det var inte dåligt. Uppfödargrupp blev det också med HP, där ingick Dinos bror Roope, Mandy och mamma Orry förutom Dino, som jag faktiskt visade då , så helt sysslolös var jag inte. Seinäjoki-utställning måste vara en av landets mest välbesökta (eller så är det en för liten hall) för det var mycket trångt och massor med hundar och människor överallt. Jag försökte räkna ihop antalet och kom fram till nästan 4500 anmälda hundar fördelade på två dagar och det var nog mest på lördag då Dino och jag var på plats. Nedan är en bild tagen i höst av Dino.

Eddie och Dino har fått vara på hundsim under hösten. Dino börjar så smått förstå sig på det nu och simmar på rätt så bra utan linor. Senast var undervattensstrålen på och då tyckte han det var bäst att simma i zickzack. Eddie simmar också utan linor, men lite mera under protest. Vatten är inte hans grej riktigt, men efteråt gillar han att bli strechad och att sitta på vibrationsmadrassen. Simningen tar nog på både för hundarna och för mig. Vi brukar vara trötta efteråt. Nu blir det paus i simningen någon månad så får vi se sen i vår om vi tar upp det igen.

Dino har också gått en kurs i agility med mig. Han gillar det storligen. Men jag får vara skärpt hela tiden för helst springer han och hälsar på de andra hundarna. Ett och två hinder går bra, men sen vid det tredje bär det oftast av. Viltspår kommer vi att träna och förhoppningsvis tävla i nästa år. Han har mycket enkelt för sig i spåret så jag hoppas det ska gå bra och att vi får några ettor.

Eddie har mest fått träna hemmavid och några gånger med privattränare. Lydnad är det vi siktar in oss på och det går helt ok. Själv tycker jag att en etta inte kan vara långt borta nu, men vi får se. Till våren, sommaren ska vi om allt går som det ska tävla i lydnad igen. Eddies päls växer så det knakar, inte visste jag att en beardiepäls växer med ca 15 cm i året, men så verkar det på Eddies päls i allafall. Som tur är har det frusit på nu så man slipper all sand som annars kommer in med pälsen. Nu har t.o.m. kommit lite snö, så man börjar få lite julstämning.

Motivation och fotgående

2011-09-19T00:31:00.000-07:00

Med kort varsel fick jag ett erbjudande om att delta i en lydnadskurs med inriktning på motivation och fotgående som jag tackade ja till.

Anu Kippula, som var instruktör hade en intressant föreläsning om vad som inverkar på hundens uppförande på lydnadsplanen. Föraren har två mycket viktiga saker att tänka på dels att hunden kan utföra momenten tekniskt dels att hunden har rätt attityd och energinivå då den utför momenten. En bra förare ska se det som inte är bra och kunna rätta till det både hos sig själv och hos hunden. Förarens beteende inverkar mycket på hunden, därför ska man undvika att träna då man själv är på dåligt humör. Föraren ska kunna förmedla ett lugn åt hunden så att den kan koncentrera sig på sin uppgift och göra bra ifrån sig på lydnadsplanen. En hund som inte känner sig trygg med sin förare kan inte till fullo koncentrera sig på lydnadsmomenten och träningen med sin förare.

Det är ju som bekant mycket väntande på en lydnadstävling och då är det viktigt att hunden kan slappna av och ta det lugnt trots att det rör sig många andra hundar och människor runtomkring. En hund som hela tiden måste hålla koll så att ingen kommer för nära eller t.ex. som skäller åt alla andra förlorar mycket energi på det och har svårt att sen koncentrera sig på plan. Som förare är det viktigt att inta en avspänd och passiv attityd till omgivningen. Skulle hunden göra något oönskat få hunden att sluta och sen återgå till att själv vara passiv.Undvik att belöna hunden med godis när det gäller att vara passiv för man får snabbt en hund som först t.ex. skäller för att få godis av sin förare för att den slutar. Anu berättade om sin egen hund, en mudi, som hade väldigt lätt för att skälla och hon gjorde det misstaget att när hunden började skälla då sa hon först "nej" och sen då den var tyst fick den godis och beröm, vilket medförde att hunden snabbt kom på att om den skäller så får den godis och beröm till slut.

Motivationen kan man höja med godis och lek. Godis eller mat kan både verka lugnande och aktiverande. En hund som är lite hungrig arbetar bättre på träningsplan än en som är mätt. Det finns dock en del raser som är väldigt matglada och de kan bli övertända om de är utan mat innan träning, för dem gäller det att ge maten innan träning så de kommer ner på lämplig nivå för träning med mat som belöning (labrador nämndes). En del hundar är nog så motiverade av torrfoder, men de flesta behöver något extra speciellt om man tränar på nytt ställe med nya störningar. Maten kan också ges på olika sätt, förutom direkt ur fickan, kan hunden få jaga ikapp godishanden eller så kan man arbeta med avståndsbelöning, speciellt då som en sista extra prima belöning för väl utfört arbete.

Leken är en utomordentlig form av belöning som många kanske inte utnyttjar till fullo. För att få hunden att uppskatta leken ska man helst börja tidigt att leka med valpen. Man måste som förare lära sig att se vad hunden uppskattar och målet är att hunden ska söka sig till föraren för att få leka mera. För att få upp lekmotivationen är det viktigt att hunden får vinna t.ex. om man har dragkamp om en trasa så får hunden vinna den och göra ärevarv. Hunden kanske har svårt att komma tillbaka med föremålet till en början och då kan det hjälpa om föraren har två likadana trasor, bollar eller andra leksaker. De flesta hundar kan lära sig att leka, men här gäller för föraren att vara lyhörd och sluta i tid medan hunden har intresset uppe.

Vi tränade sedan en och en för Anu i ca 15 min per hund. Eddie och jag tränade speciellt fotgående och att behålla intresset. Eddie har en bra utgångsposition för det mesta, men uthålligheten i fotgåendet kan svikta speciellt på nya ställen. Vi fick i läxa att träna korta, extremt korta fot-pass till att börja med. Först skulle han bara sitta vid sidan och titta, sen skulle jag ta ett steg och belöna(det var svårt för mig för sikte är inställt på mycket längre sträckor). Hur som helst var Eddies koncentration och motivation på topp och han sackade inte alls, med denna träning. Småningom ska man då förlänga förstås. På eftermiddagen hade vi motivationsträning och Eddie och jag fick lära oss leka. Jepp, jag erkänner jag är mycket dålig på det, men Eddie verkade gilla det och var nog med på noterna i ca 5 minuter även om han verkade tycka att jag betedde mig konstigt (vilket jag nog gjorde).

Det var en mycket lärorik kurs och det var intressant att se de andra träna och höra på kommentarerna till deras träning också. Många olika raser var det svensk lapphund, staffordshire terrier, labrador, malinois, border collie och det är ju bara så att olika raser fungerar olika.

Hundsim

2011-08-29T00:27:00.000-07:00

Härom veckan var Eddie på en inofficiell medlemstävling i agility. Vi deltog i klass 1 och i mölli (extra lätt). Jag var riktigt nöjd med vår prestation på banan. Eddie hade god fart och vilja att ta hindren. Vi har ju inte tränat på långa banor så konditionen tröt lite på slalom som kom mot slutet. Han var ovanligt långsam i det. Gungan och de andra kontakthindren får vi också träna mera på samt bakombyte. I mölli blev vi trea och i ettan oplacerade, så några resultat att skryta med var det inte. Om vi har möjlighet att delta i någon inofficiell tävling ännu i höst så gör vi det, men de officiella skjuter jag nog på framtiden.

I lördags var vi på hundsim till Närpes mest för skojs skull. Först kollade instruktören igenom hundarna hur de rörde sig både i skritt och trav. Sen kände hon igenom rygg och ben. Hundar som har hud, ögon eller hjärtproblem får inte simma. Eddie hade lite mindre muskler på ena bakbenet och så var han lite ovigare bak också och något baktrång, men annars i prima skick. Simmade gjorde han med fina långa tag. Dino hade lite svårt att skritta, han ville helst galoppera till en kissfläck, men annars rörde han sig bra. Något vid i armbågarna och så hade en en öm fläck i ländryggen som enligt instruktören kan bero på att han far fram lite ovarsamt i skog och mark samt står mycket på bakbenen. Allt det gör han ju, man kan också träna lite balans för att främja den stöttande muskulaturen t.ex. med en balansboll så jag får väl pumpa upp balansbollen nu och börja använda den. Dino simmade stundvis riktigt bra, men ibland blev han lite väl ivrig och började plaska. Han blev också så till sig när han skulle simma andra gången så han sket i bassängen. Det får nog jag ta på mig och se till att han är ordentligt rastad nästa gång. På det hela taget var det riktigt kul på hundsim och vi ska åka dit igen om sådär en månad.

Bilder från 7.8.2011

2011-08-07T10:28:00.000-07:00

Försökte ta några aktionbilder med varierade resultat.

MH:t och andra ettan fixade

2011-06-23T00:53:00.000-07:00

På lördag fick Dino visa fram sina talanger i viltspår igen. Han var koncentrerad på spåret och det gick riktigt fint till en början, ungefär mitt på sträckan avvek han och for iväg vinkelrätt åt vänster. Jag hann tänka att nu kommer första taptet, men han stanna upp, vände och gick mot spåret igen. Det var skönt att han inte valde det färska djurspåret som antagligen fanns där, utan gick tillbaks till blodspåret och fortsatte på det. Första legan gick han förbi först och han fortsatte en bra bit framåt. Domaren sa sen åt mig att jag borde stöda hunden mer i spåret då han är på väg åt rätt håll istället för tvärtom. Det är bara att ta kritiken till sig och försöka göra bättre nästa gång. Trots min tabbe så lyckades Dino hitta tillbaka till spåret och han markerade första legan tydligt innan vi fortsatte. Andra sträckan gick problemfritt och även andra legan gick utmärkt på tredje sträckan kom så igen det troliga älgspåret och Dino gjorde en grundlig chechup även denna gång. Sen fortsatte han till slutet och klöven. Det blev ett första pris med 47 poäng och uppflytt till segrarklass. Jag var förstås jättenöjd med den lilla röd-vita.

Finlands spanielförbund ordnade ett MH i Tammela på söndagen och jag hade anmält Dino. Som tur fick vi tid till testning mitt på dan så vi behövde inte stiga upp i ottan. Eddie ville inte bli lämnad utan såg till att även han kom med på resan. Nästan hela resan gick bra utom sista biten fram till testningsplatsen. Det var nog något fel på den karta vi fått för vi hamnade på riktigt små skogsvägar som snarare var ämnade för traktorer än för en liten marklåg VW polo. Nåväl, vi hittade rätt till sist efter att ha kort kors och tvärs genom skogen. Dino blev testad, han var nu inte särskilt brydd i testledaren och sen skulle han leka med en jättestor schäferleksak. Sin vana trogen nosade han på marken i stället. Att jaga svansen kände han inte heller för. Overallen tyckte han var lite skrämmande och skällde ut efter noter. Det lekande spöket var lite mer intressant, men fortfarande valde han helst att pissa in grästuvorna i kanten. Skramlet gick riktigt bra, han har ju alltid varit nyfiken på sånt som låter. De två hotfulla spökena brydde han sig inte om först, men sen blev de läskigare och han skällde lite för att mota bort dem. När de inte lydde så tog han sats for fram mot det större av dem och nafsa i kåpan och sen sprang han och pissa i kanten. Han kom fram och hälsade på dem sen. De två första skotten gick bra då jag lekte med honom, de två följande tyckte han blev för mycket och ställde sig till att krafsa på på mig. MH:t blev genomfört och inga stora överraskningar för mig när det gäller Dinos mentalitet kom fram. Vi fortsätter att träna och tävla i viltspår mm.

Inofficiell lydnadstävling

2011-06-16T02:23:00.000-07:00

Igår skulle Eddie och jag vara på en inofficiell lydnadstävling, hade jag tänkt. Men på tisdagkväll fick jag en förfrågan om jag inte kunde vara domare på den i stället, eftersom den tilltänkta domaren i sista stund inte kunde komma. Efter lite tvekan tackade jag ja. Det blev till att panikläsa reglerna och på onsdagen hoppades jag på regn så det inte skulle komma så många. Det blev uppehållsväder och det kom åtta stycken till tävlingen. Vi startade med mölli och fyra duktiga ekipage, som nog allihopa kan börja fundera på officiella tävlingar så småningom. I följande klass var det tre tävlande och det gick också fint för dem allihopa, en av hundarna hade just blivit klippt och tyckte att det var bättre att sitta än att ligga. Vi avslutade med öppenklass och där tävlade en hund som verkligen var energisk och på sina ställen väl ivrig, men en supertrevlig hund att se på och den var definitivt färdig att tävla officiellt. Så här efteråt var det en mycket intressant och givande upplevelse att vara domare, så jag kan nog tänka mig att göra om det.

I helgen ska Dino och jag ut i spårskogen igen, jag hoppas ju på en till 1:a, men vi får se hur det går. Sen ska vi också till Tammela på MH, så vi är lite bizi denna helg. Återkommer med kommentarer till dessa två aktiviteter. Ha det gott!

Första lydnadstävlingen

2011-05-23T12:27:00.000-07:00

Eddie och jag har varit på vår första lydnadstävling i lördags 21.5 och så här gick det:

Tillgänglighet: 5 (x1)
Platsliggande: 10 (x3)
Linförighet: 6,5 (x2)
Fritt följ: 6 (x4)
Ligg under marsch: 8 (x2)
Inkallning: 9 (x3)
Stå under marsch: 7 (x2)
Hopp över hinder: 8 (x2)
Helhetsintryck: 7 (x1)

Det blev totalt 152 poäng och ett andra pris för oss. Jag var jättenöjd med detta och lydnad var ju jättekul att tävla i. Vi har en del att jobba på till exempel att göra entré och gå fram till domaren. Vi fick så lågt poäng för att Eddie tyckte domaren var lite läskig. Men jag får tillstå att detta moment har jag inte alls övat på. Platsliggandet var vårt paradmoment. Sen kom fotgåendet med och utan koppel, där Eddie inte riktigt hade det sting som han brukar utan sackade efter. Han gjorde dock svängar och halter någorlunda, men vi får öva mera för att få högre poäng. Ligg under marsch gick helt ok, inkallning likaså. Stå under marsch gick också, men Eddie tassade vidare lite väl långt innan han lydde kommando. Hopp över hinder, vi fick väldigt högt poäng för Eddie lydde inte första kommandot och sen tänkte jag nu ska han över och sa hopp och tog ett steg framåt och Eddie hoppade och stod stilla på kommando tills jag ställde mig bredvid och sa sitt. Helhetsintrycket blev 7 för Eddie var lite seg och för att han skyggade för domaren.

På söndag hade jag anmält oss till ytterligare en lydnadstävling, men både Eddie och jag var lite trötta efter lördagen, så jag bestämde mig för att bara göra inledningen dvs. hälsa på domaren. Det gick mycket bättre och vi fick en 6:a. Nu får vi träna vidare och fara på inofficiella tävlingar för att träna upp oss inför kommande lydnadstävlingar.

1:a maj

2011-05-01T05:13:00.000-07:00

Eddie och Dino studerar alla upptinade dofter. Eddie passade på att utföra sin favoritsyssla, rulla runt i torrt gräs. Fick en riktigt lyckad bild på Dino. Eddies päls har fått växa i över 10 månader nu och är rätt lång. Så kommer NAKENCHOCKEN, idag fick saxmarödören fritt spelrum! Örnen måste jag ta med till sist, en stor baddare som flög väldigt nära.

Bertas och Truls valpar

2011-04-09T12:03:00.001-07:00

Truls putsar upp en av de små. Tackar Monika för att jag fick komma och titta. Det finns en tik kvar för den som är hugad på jakt med tax.

Marsbilder

2011-03-05T09:01:00.000-08:00

Här är några bilder från vår skogspromenad i strålande vårvinterväder. Jag kunde ju inte låta bli att ta ett kort på en gammal lada. De blir allt sällsyntare och denna vinter med mycket snö har gått hårt åt de som ännu står kvar.

Första uteträningen på länge

2011-03-03T00:52:00.000-08:00

Eddie och jag har varit på lydnadsträning. Det har ju varit så kallt att åtminstone jag inte velat träna ute några längre stunder. I går var det perfekt väder, kring noll grader och endast lite vind. Jag trodde Eddie skulle gå upp i varv, men han fattade galoppen direkt och var inställd på kontakt och samarbete. Det sporrar en även en pessimist som jag. Kanske berodde det på att Eddie och Dino innan träningen fick leka och busa av sig med två hunddamer grandisen Saphira och den holländska herdehunden Åska. Dino var alldeles blöt i pälsen som han hade blivit behandlad av Åska. Tills sin förvåning hann han ju inte undan som han brukar när Eddie jagar honom.

Burlek och vargyl

2011-02-18T10:00:00.000-08:00

Dino och jag har gått en kurs i crate games och det var riktigt skoj. Fast både Dino och jag blev rejält trötta av att anstränga oss med buren, klickern och de andra hundarna. Dino tyckte till att börja med att de övriga hundarna var mycket mer intressanta än buren så det blev mycket stretande åt alla håll. Så småningom klarnade det för honom vilken uppgiften var. Jag själv hade problem med att inte kunna vänta ut Dino och på något sätt visa vad som var på gång. Det blev ganska lyckat till sist då jag använde leksak istället för godis. Vi blev förresten fotade och interjuvade av Vasabladet, så få se om vi dyker upp där nu denna helg.

Eddie har fått en ny färdighet så här medelålders, han har börjat yla. Det är inte så uppskattat då han sätter igång mitt i natten. Kanske har han blivit inspirerad av våra grannar slädhundarna eller av den varg som sägs finnas här i närheten. Han brukar slå till då det är månklart och ljust på natten. Eddie och jag har även fått lite privatträning i hundmöten, då Eddie ibland tar till storsläggan och försöker skrämma den mötande hunden på flykten (det lyckas ju varje gång förr eller senare). Nåväl, nu har vi mött en kelpiehane, jämttik, två taxar av vardera kön, två jack russeltikar och en mallehane utan större problem så vi är på rätt spår. Eddie får öva vidare på att titta men inte skälla och jag får öva mig på att observera Eddie för att ge rätt signaler och inte spänna mig.

Vi har haft det otroligt kallt i flera dagar nu och idag morse var det 27 minus. Hundarna hoppade nästan strax vi kom utanför dörren på tre ben. Tur att jag inte bor lite längre in i landet då hade det säkert varit ytterligare 10 grader lägre.

Dino och jag inleder utställningssäsongen nästa lördag. Det är hela 9 kooikrar anmälda och domaren har blivit bytt till från Saija Juutilainen till Tapio Eerola. I år kommer jag nog att satsa på utställning för Dinos del och eventuellt starta i något viltspår om vi kommer med på nåt prov. Det skulle vara kul att ställa ut honom i Sverige också, så få se om det blir av.

Bilder dan före

2010-12-23T08:18:00.001-08:00

Dino kollar dit jag vill en liten stund så jag hann trycka av. Synd på det grova halsbandet bara.

Eddie blev lite suddig här, men så här tar han sig au naturel nuförtiden. Som ni ser har pälsen vuxit ganska duktigt på 6 månader.

Eddie har blivit lite stylad så att ögonen syns. Det var så mörkt att blixten kom på. Snön på nosen har han fixat själv.

Novemberdis

2010-11-01T01:10:00.000-07:00

Medlemstävlingen blev inhiberad så Eddie och jag fick inte pröva våra slumrande agilitykunskaper en sista gång i år. Vi får sikta in oss på vårens tävlingar i stället.

Det är två lydnadsträningar kvar innan den kursen är slut. Det har varit en mycket givande kurs och jag har fått många tips på vad och hur jag ska träna. Tillgänglighet, inkallning, platsliggning och läggande under marsch fungerar bra, så dem kan jag börja kedja ihop. Fotgående är mycket bättre, men uthålligheten bör förbättras. Jag ska också tänka på att belöna framåt och varierat. Stående under marsch har börjat fungera riktigt bra, men att stå stilla medan jag går mot Eddie ska vi träna på samt även att särskilja ligg och stå. Hopp över hinder går också bra, men även här måste träna på att Eddie ska stå stilla då jag går till hans sida. Det börjar arta sig, finska klass 1(nybörjarklass) börjar så småningom vara i hamn.

Nu har jag en fråga till er som är lite längre hunna än Eddie och jag: Hur har ni tränat in inkallning med ställande?

Seinäjoki INT

2010-10-25T09:15:00.000-07:00

Sista utställningen för i år är avklarad och det gick verkligen jättebra för Dino. Han fick sitt andra cert och även ett cacib och blev slutligen BIM. Det var 15 kooikrar anmälda så han var inte helt utan motstånd. Det är för det mesta mycket folk och hundar i Seinäjoki och så även i år. Dino visandes mycket förtjänstfullt av uppfödaren Marika. Domaren var mycket noggrann och hundarna fick springa flera var och matchas mot varandra. Det är inte alldeles lätt att visa Dino för han vill helst dra i kopplet som en stövare på väg till jakt och då kan det vara svårt att visa korrekta rörelser, men i söndags såg det för det mesta mycket bra ut. Dinos syster Mandy fick också cert. Det var riktigt roligt att få fara ett helt gäng på hundutställning och det är ju så mycket lättare när man kan hjälpas åt att passa hundar och bära grejer. Jag var även en sväng och kolla på sheltisarna, men där var det trångt och svårt att se någonting. Hos beardisarna var det lite glesare, men jag hade inte tid att stanna och domarbyte hade det blivit till Gunilla Skallman.

Höstaktiviteter

2010-09-27T02:41:00.000-07:00

Eddie och jag har börjat på en lydnadskurs som hålls åtta gånger på onsdagar (äntligen en kurs på en dag som passar). Vi ska gå igenom momenten i nybörjarklassen (klass 1). Första gången gick helt ok, förutom att Eddie plötsligt behövde en massa hjälper för att ta sig över hopphindret på kommando. Jag antar att det var ett tillfälligt hjärnsläpp då han ju inte är så van att träna med andra hundar. Hemma försökte han sen med samma manöver, tvärstanna framför hindret och titta på mig, men det gick över när vi tränat en stund. Så får vi sikta in oss på någon vårtävling i lydnad om allt går som det ska.

Dino får träna hemma nu och det blir mera träning i agility för hans del. Till vintern blir det ledd träning för honom. Höfter och armbågar är ju i skick, så jag får väl sätta lite mer allvar bakom träningen nu. Något viltspår ska jag lägga ut åt honom ännu i höst, så han får träna legor och terräng som är lite svårare. Jag har ännu inte fått mina skoinlägg (skulle ha fått dem denna vecka men tiden blev framflyttad) så några riktigt långa och många spår blir det inte. Dino ska ju också till Seinäjoki på utställning (troligen den sista för i år).

DM i viltspår

2010-09-06T00:39:00.000-07:00

Igår var det DM i viltspår i Malax och jag guidade ett av de sex spåren. Vann gjorde en mudi , Mustapippurin mattomestari med 48 poäng av 50 och det var mycket välförtjänta poäng för ingen annan hund fick över 40 som berättigar till ett första pris. Domaren var återhållsam med poängutdelningen. Efter sig hade hon två taxar, en flatt, en tollare och en golden. Håller tummarna för att hon lyckas bra i FM nu.

Mink i bilen

2010-09-02T05:41:00.000-07:00

Tisdag morgon när vi skulle ut på en kort länk innan vi skulle iväg till stan så visade Dino mycket stort intresse för bilen. Speciellt den främre stötfångaren var mycket intressant, jag tänkte att det har väl suttit någon katt under bilen. Men då hördes ett ljud av något slags vilt djur inifrån motorhuven och jag började misstänka att det var en mink eller något liknande. Mycket riktigt när jag öppnade motorhuven (ytterst försiktigt för vem vill bli biten av en argsint mink) så såg jag en gråbrun mink i fronten under motorn. Den lille gynnaren ville förstås inte överge sitt trygga tillhåll i första taget. Inte ens då jag startade bilen tyckte han att det var dags att ge sig av. Först när jag började köra så sprang den iväg under bastun, tyvärr, så nu har jag två minkfällor på gården. Minken verkar dock inte vara särskillt intresserad av dem, betet har han nog tagit eller om det är något annat djur som farit iväg med grillkorven. Dino tyckte det var mycket spännade med minken och han kollar upp bilen varje gång vi går förbi. På tisdagen var vi även till veterinären igen och nu har han passet i skick så vi kan resa till Sverige då andan faller på.

Getingstick

2010-08-30T00:44:00.000-07:00

Fredagkväll var vi på skogspromenad och då jag vänt om kom Eddie. Han betedde sig riktigt konstigt och gned nosen mot marken. Först trodde jag att han blivit biten av en orm, men sen upptäckte jag en geting vid nosroten nära ögat. Snabbt tog jag tag i den och försökte rycka bort den, men den satt inlindad i pälsen. Pälsen har ju växt ut nu så de små getingarna syntes inte först. Jag trodde allt var OK, men Eddie fortsatte att gnida sig mot vegetationen och bita sig i benet. Där satt en till geting och inne i örat fanns det ytterligare en. Eddie var rejält medtagen av getingattacken och försökte lätta . Som tur var visade han inga symtom på allergi, då hade det nog gått riktigt illa. Någon inofficiell agilitytävlig blev det av förklarliga skäl inte. Redan på lördag mådde han bättre och hade slutat krafsa och gnida sig, men rodnaden fanns kvar.

På söndag var jag lite osäker på om vi skulle åka till Vasa och delta i en inofficiell lydnadstävling. Men hur det nu var så kom vi oss i väg. Vi har inte tränat så mycket med andra hundar och människor så det var nog spännade både för mig och Eddie. Väl på plats så ville Eddie inte ha godis alls i början, men jag anmälde oss och vi tog en liten promenad runt området. Kontakten förbättrades, men jag bestämde mig för att köra med koppel hela tiden. Lite fot-träning med snabba belöningar funkade bra innan vi skulle in, men gick jag fler än tre steg då var koncentrationen borta och Eddies huvud sjönk mot marken eller spanade runt. Väl inne så gick det hyfsat, han hälsade glatt på domaren, men hunden bredvid var också mycket intressant. Platsliggandet fick bli med koppel och ca 1 meter ifrån. Men han låg hela tiden (1 min) och satte sig fint på kommando. Sen sa jag till domaren att vi kanske borde avbryta, men domaren tyckte att vi kunde vänta tills de andra gjort sitt och under tiden försöka arbeta på fokus. Så vi stannade och gick in sist. Fotgåendet gick sådär, det var många kommandon, men Eddie skärpte till sig vid varje kommando och jag hade godis i handen, som han fick till slut. Svängarna var vida och lite oengagerade, men han hängde med. Läggande gick riktigt bra, jag var lite övertydlig med både stopp och handsignal. Inkallningen gick också riktigt bra och här gick jag fulla längden så Eddie satt ensam med domarens fot på kopplet. Han kom riktigt fint. Ställandet gick också rätt så bra. Hopp över hinder gick på andra kommandot och sen visade jag godishanden för att han skulle stå stilla medan jag gick och ställde mig bredvid och Eddie hade lite bråttom att sätta sig. Men på det hela taget är jag mycket nöjd med honom. Vi tränar för lite med andra och det syns, så jag vet ju var vi ska lägga in mer träning.

Bedömnigen i siffor (OBS mycket snäll bedömning för den lätta mölliklassen)
1. Tillgänglighet 10
2. Platsliggning 5,5
3. Linförighet 5
4. Läggande 5
5. Inkallning 7
6. Ställande 6
7. Hopp över hinder 6 (I Finland ska hunden hoppa vända och stå tills föraren kommer)
8. Helhetsintryck 8

Totalt 122 och tredje pris samt 2 plats (av två deltagare).
Det gav mersmak och nu får vi bara träna vidare på svagheterna. För grunderna finns där och det var skönt att se.

Dino på match show och lydnadsträning

2010-08-23T01:26:00.000-07:00

Dino och jag har avverkat några lydnadsträningar och han lär sig nog snabbt bara jag belönar vid rätt tidpunkt. Koncentrationsförmågan är dock lite varierande, men det är full koncentraton på det som just nu är i görningen. Mycket bra är det att få träna tillsammans med andra hundar och hundägare.

Match showen i går var en riktigt trevlig tillställning, det gick inget vidare för Dino och mig i ringen, vi fick blått band och blev inte placerade. Dino drog lite väl mycket och jag var nog lite okoncentrerad. Utställningar har jag svårt att ta på allvar, men jag hade trevligt sällskap och utställningen löpte på i bra takt. Dino kan stå riktigt fint, men att gå var lite svårare. En annan kooiker var också på plats en i mitt tycke riktigt fin och trevlig hane från Callitris kennel. Så också en ung beardistik från Glosscoats kennel, henne tyckte jag också mycket om. Jag får önska matte lycka till med både vallning och utställning.

Någon lydnadsträning blev det inte på söndag på grund av vädret, så på tisdag är det sista gången för oss för jag tänkte prova på inofficiell lydnadstävling på söndag med Eddie och den är samtidigt som lydnadsträningen.

Lillis fick sitt första cert

2010-08-08T05:54:00.000-07:00

Dino har varit på sin fjärde utställning för i år och gissa om jag är lätt chockad för han fick sitt första ERI och CERT. Sen blev han BIR och fick fortsätta i grupptävlingen. Det var varmt och kvavt sommarväder och som tur var hade jag tagit utställningstältet med. Det var jag och en till som hade tält på den här utställningen, lite skillnad mot då man varit på beardisutställningar. I gruppfinalen hade nog Dino inte så stor koll på läget, han tyckte nog det var lite skumt med alla andra vattenhundar så han drog väl mycket i kopplet. Mycket överraskande valde domaren att placera Dino som trea och jag får tacka domaren så mycket för att han tyckte min lilla kooik var så fin. Ett stort tack till Marika (uppfödaren) som visade Dino så fint. Eddie var med som support och han hann med att gräva en liten grop åt sig i hettan. Han lockade också blickarna till sig med sin sommarfrisyr, det var en kvinna med Curly coated retriver som tog kort på honom, undrar om hon kunde gissa rasen. Hade tänkt fara och titta på en officiell lydnadstävling idag men det har åskat och regnat hela förmiddagen så det fick vara.

Sommar, sommar

2010-07-06T01:39:00.000-07:00

Härligt med semester och strålande sommarväder. Eddie har efter en lång paus fått starta i en inofficiell agilitytävling och vi som inte har tränat något annat än lite på gården där jag har två hopphinder. Det gick över förväntan, Eddie hängde med på alla hinder och han verkade tycka att det var riktigt kul. Vi vann mölli-klassen (en klass utan slalom och gungan, mycket lätt) och jag tror vi fick 5 fel för en liten vägran då Eddie funderade på att springa iväg och lukta på kissfläckar vid kanten av banan. Jag fick lite blodad tand och vi kanske ställer upp på fler inofficiella tävlingar i höst. Dino lever livets glada dagar med att rymma iväg, då matte är ouppmärksam, bita sönder diverse tidningar och plastkoppar och då det inte hjälper så hoppar han rakt över gärna med ett avstamp på magen på en tv-tittande eller läsande matte, bara så att hon ska veta att han finns och att han vill ha aktion. Däremellan blir det träning i form av hinderhoppning och lätt handling, utställningsträning (börjar funka allt bättre men det är kul att bita i kopplet) och lydnadsträning (Dino är en hejare på klossen). Ha det gott i sommarvärmen :)

3:e certet YES!

2010-06-14T00:50:00.000-07:00

Sista utställningen blev riktigt lyckad. Vi for upp till Brahestad och som tur började bedömningen först kl. 14.00 så vi behövde inte stiga upp mitt i natten. Vi har ju varit på flera utställningar nu så jag provade en ny variant på att ställa i ordningen pälsen. Kvällen innan så tvättade jag bara tassarna, magen, kragen och nosen. Denna variant tyckte både Eddie och jag att var toppen. Dino fick sig i stället en totaltvätt för att han hade varit och rullat sig i komposten. Eddie tyckte det var toppen att få åka med tjejsällskap, nämligen beardisen Ginia från Jakobstad. Tackar Pialina för sällskapet och sjutsen från Jakobstad norrut. Utställningen var på en travbana och det blåste och yrde sand nåt helt otroligt. Jag hade med ett tält, men vi satte inte upp det pga. blåsten. Vissa tält låg nästan i 45 graders vinkel så det var ingen vits med dem. Det var två hanar i öppenklass och domaren gav båda ERI (EXC), sen placerade han Eddie först och det var jag mycket glad åt. Jag kom att tänka på en kooikeruppfödare som är mycket bra på att visa sina hundar och jag tänkte nu får jag lov att se ut som hon. Tror nog att det hjälpte. I bästa han-klass blev Eddie andra efter en champion hane. Och regnet klade vi oss undan, det kom sen när vi stannade vid en bensinstation för att äta lite innan hemfärden. Jag var så ovan vid att det ska gå bra att jag glömde att hämta cert-pokalen, men båda rosetterna har jag på väggen. Några bilder har tyvärr inte, men det blåste ju som attan så håret stod på ända både för Eddie och för mig. Ska försöka få några tagna innan saxen kommer fram :)

Eddie och Dino på dagis

2010-06-02T09:27:00.000-07:00

De ordinare hundskötarna har haft ledigt så Eddie och Dino har tillbringat två dagar på pensionat. Det tycks ha tagit på ordentligt för vovvarna ligger och sover nu. Eddie som varit med förr tog det hela med ro medan Dino tyckte det var jättespännande med alla hundarna bredvid. Han retades lite med en Saluki och sprang och hälsade på en maffig Hovawart, som nog tyckte det var en lite väl nyfiken liten skit som kom och tog till bastonerna. På det hela taget ville han sätta fart på alla andra hundar och det lyckades han ganska bra med. Speciellt salukin hängde med på Dinos upptåg. På eftermiddagen hade det kommit två nya hundar en tollare och en flat. Dino och flatten bondade direkt, kanske för att de är lika valpiga båda två t.o.m. Eddie måste fram och nosa på flatthanen, fast han nu inte annars är så brydd.

Näst sista utställningen avklarad

2010-05-29T22:02:00.000-07:00

I går var Eddie och jag på utställning till Harjavalta. Riktigt trevlig utställning som jag kan rekommendera. Det var ett lungt område med stora fina gräsmattor och gott om utrymme. Domaren för dagen var Salvatore Giannone och före oss var hela 38 stycken pyreneiska vallhundar och det tog tid. En timme efter tidtabellen fick vi komma in i ringen. Eddie och jag hann med vår ringvisning innan regnet, men sen bröt det lös de regntunga skyarna släppte sitt innehåll över oss och jag hade lova att hjälpa till att visa en hund i uppfödarklass så jag fick min del av nederbörden.

Utställningen gick ju helt ok för mig och Eddie. Domaren verkade väldigt fixerad vid hundarnas ålder och det verkade som när jag sa att Eddie var 5 år då var det kört för oss. Hunden som vann över Eddie i öppenklass var 2 år och certet gick till en juniorhane. Men kul var det i allafall att få ERI denna gång, ävenom domaren var väldigt givmild när det gällde ERI. Det känns bra att nästa utställning kommer att bli den sista, åtminstone för en lång tid framöver. Det sista certet verkar inte vara möjligt att få.

Eddie fick i allafall träffa en av sina favoritmänniskor på utställningen. Han visste nästan inte hur han skulle bära sig åt när han hörde rösten på Carina. Han bara måste ner från burtaket, där han blev borstad, och kråma sig och visa sig från sin bästa sida.

I Seinäjoki på spanielspecial

2010-05-17T00:52:00.000-07:00

Dino har varit med på sin tredje utställning för i år och nu var det tillbaks till det vanliga dvs. ett EH. Det börjar gå allt bättre för oss i ringen, men vi har en del kvar att förbättra. I bedömningen var allt bra utom att Dino kunde visa sig bättre. Det var jättekul att se nästan hela kullen på plats, vi var fem valpköpare som visade upp våra hundar den dagen. Nästa utställning blir troligen kooikerspecialen i Riihimäki, det är första gången en specialutställning för kooikerhondje ordnas i Finland.

Bottennapp och första spåret

2010-05-10T01:48:00.000-07:00

Jovars, då har vi varit till Björneborg och fått EVA = KEB (och detta är vad jag tycker om det ∩¿§¥×ΩωξҖ!!!). Nå Eddie skyggade av någon anledning för domaren och därav detta resultat. Vi får ta nya tag och sikta in oss på de två utställningarna som jag ännu tänkt fara på med Eddie.

Dino fick gå sitt första viltspår i skogen i lördags. Han var lite upp i varv (som vanligt) då han hade med sig en ny hundkompis, taxen Acke. Något okoncentrerad tog han sig an spåret och kom med lite hjälp av mig fram till slutet. Spännande var det med alla dofter i skogen och den färska bloddoften. Vi får nog hålla oss på ganska korta och färska spår en tid framöver. Spårningen tog på och hunden har varit lugnare än vanligt sedan dess :)

På söndagen fick Eddie vara med på träningen eller rättare sagt han fick vara med efter träningen och springa tillsammans med de andra hundarna under nedvarvningen. Det gillade han storligen, inte ens den lilla sheltiehanen som försökte mota bort honom från sina damer bekom honom utan han nosade vidare glad att få vara med i en hundflock. Vi tränade också lite i stan på hemvägen.

Regndusk

2010-04-30T01:09:00.000-07:00

Nu börjar det bli rejält geggigt på vårt promenadstråt i skogen. Det har varit på plus nu i flera dagar så all is och snö börjar vara borta. Hundarna verkar gilla alla nygamla dofter som kommit fram efter vintern. Idag fick de syn på en fälthare så det var bara att hålla emot och försöka få dem att tänka på något annat. Fick inbjudan till utställningen i Björneborg, hela 17 stycken beardisar var anmälda (jämför med 12 till Vasa INT) och då är det grupputställningar på andra håll i Finland samtidigt. Kanske beror det på att det finns många beardisar i Björneborg eller på att det var en intressant (obekannt?) domare.

Förra veckan fick Dino vara med till ett dagis som hade hundtema. Det gick riktigt bra, han gillar ju barn. Jag trodde att han skulle vara mera vild än han var, men han stod stilla och lät sig klappas. Ibland kunde han inte hålla sig utan hoppade upp. Sen var han med mig på jobbet, det gick sådär, att ligga still och vara lugn är inte Dinos melodi. Det blev lite pip och gnäll mellan varven. Mina arbetskamrater gillade han dock storligen.

Vasa INT i dagarna två

2010-04-19T01:54:00.000-07:00

Jepp, nu var det avklarat, en av Eddies sista och Dinos första officiella utställning i junior klass. Eddie fick surprise, surprise EH, vad annat suck... Nåväl han blev placerad som tvåa efter den enda hanen i öppenklass som fick ERI. Annars uppförde han sig utmärkt och vi var väl förberedda. Har tränat varje dag de senaste veckorna. Pälsen var i toppskick, jag har äntligen hittat rätt i schampo- och balsamjungeln samt börjat borsta i tid för att få bort alla gamla vinterhår. Förresten, nu är det gjort jag har inhandlat attiraljer för Eddies framtida kostymering, nämligen en vass sax och en klippmaskin. Nu var han ju så otroligt fin i sin blanka välskötta päls att det tar emot lite att sätta saxen i den, men i sommar ska han få ha kort päls är det tänkt. (få se om jag ångrar mig)

Om det är någon som missat det så finns det jättesöta beardisvalpar på kennel Svassas. Prima härstamning har de också så kolla in Svassas hemsida http://www.svassas.com/main.html

Söndagen förde med sig ytterligare ett tråkigt EH för Dinos del. Men även här var jag helnöjd med hunden. Ren och fin, han blev badad om tassar och mage just innan vi for till utställningen. Väl på plats gick han för 210 %, men vi var på plats i god tid och nog märktes det att träning ger färdighet. Visserligen var det lite stövarstuk på det hela, men han följde med i ringen mycket bättre än i Laihela och han visade tänderna fint samt stod någorlunda bra. Grattis! Marika och Orry, Mandy + familj, Roope + familj till ERI mm. samt Gitta och Kajsa till BIM och Cacib (Kajsa har också förra helgen stigit till 3:an i agility, mycket bra jobbat). Maricosan's uppfödargrupp fick även HP.

Även om resultaten inte blev de bästa så var det roligt att vara på utställning på hemmaplan, det är många man känner som man kan prata med en stund. Jag träffade inte på alla jag hade tänkt, så speciellt Kati ursäkta jag missade dig, men Neiti såg jag faktiskt då hon var på rasting med din mamma.

Första tvättad

2010-04-12T00:36:00.000-07:00

Dino var åtminstone i går kväll ren och fin, sen gick vi på promenad i morse.... Nå int ska jag klaga för han är nog väldigt lättvättad. Han dock inte så kavat som han brukar vara då han är med och kollar på då Eddie blir tvättad. Eddie som förra gången stod i badrumsdörren och såg på hela tvättproceduren av Dino fann det för gott att denna gång fly fältet (han anade väl att han ligger lite risigt till nu ett tag framöver). Torkningen skötte Dino alldeles själv genom att springa av och an i högsta fart och sen rulla och gnida sig mot alla möbler och filtar inom räckhåll ljudligt morrande och stånkande. Eddie slapp undan med kloklippning och utbordtning av tovorna i vänster armhåla (får väl ta mig an den högra idag).

Motarbete och samarbete

2010-03-30T04:35:00.000-07:00

Dino gillar att tugga på det mesta, speciellt gamla skor och ett fårskinn ligger på topplistan av utmärkta tuggleksaker enligt Dino. Dessa saker intresserar inte Eddie ett dugg, tugga på du bara verkar han tycka. Men med tuggben är det en helt annan femma. Eddie har nu som medelålders blivit mycket intresserad av de vitbeiga hårda rullarna och tuggar mellan varven som värsta lilla valp. Om det är så att Dino har ett ben och inte Eddie så ser Eddie snabbt till att ta det av Dino. Men det är inte så enkelt för Dino är en envis lite rackare. Eddie brukar försöka skälla den lille i örat vilket fungerade ett tag, men inte numera då Dino blivit härdad. Däremot har Eddie kommit på att han kan springa mot dörren och skälla som om det skulle komma någon och det har hittills fungerat utmärkt. Dino släpper benet och springer skällande till dörren medan Eddie springer åt andra hållet och tar hand om benet.

Nu är det så att Eddie inte bara försöker lura tuggben av Dino med denna metod. Han har även försökt att rädda Dino undan den "hemska" upplevelsen att få sina klor klippta. Dino hade under en period lite skräck för klosaxen och skrek i högan sky när jag klippte klorna på honom. Detta tyckte Eddie uppenbarligen var hemskt och mer än en gång försökte han avleda mig genom att springa till dörren och skälla. Jag får väl medge att jag gick på det första gången, men sen har det inte funkat.

Dinos nya idol

2010-03-22T03:43:00.000-07:00

Dino har nog gått och blivit kär, i grannens gamla stövarhane...suck.
Så fort han är lös så springer han raka vägen dit över stenhagar och granngårdar. Han är ju inte så tung så skaren bär ganska bra och dessutom har han ju simmartassar som brer ut sig till minst dubbel storlek vid behov. Snabb som en vessla är lillhunden också om jag ena stunden har honom framför mig och sen blundar i 2 sekunder så har inte mera någon hund inom synhåll när jag tittar upp igen. Nåja, vi får träna på kontakten och använda långlina ett tag framöver. Funderar också skarpt på att inskaffa en hundgård åt honom.

Hårlös?

2010-03-15T02:55:00.000-07:00

Eddies lilla kompis Dino är en baddare på att rycka bort hårtofsen på Eddie. Detta har medfört att Eddies hårmängd uppe på skallen och runt nosen har minskat betydligt. Och snart ska vi på hundutställning...

Det löns inte att sätta fast någon snodd alls numera, så Eddie får gå runt med en hårgardin för ögonen, inte för det tycks bekomma honom annat än att han ibland går in i möbler och annat som står i vägen. Är det någon som har ett bra tips på hur man får en liten energisk Kooiker att sluta bita sin sin alltför snälla beardiskompis i skägget och hårtofsen så mottages det med tacksamhet snarast.

Helt hårlös är nu Eddie inte, senast i lördags blev han grundligt badad och putsad efter alla konstens regler, så nu glänser pälsen och böljar i luftdraget, som bara en ren och fin beardiepäls kan. Skönt att får bort några halvfulla schampo- och balsamflaskor också ;)

Både Dino och Eddie tränas i att sitta eller ligga kvar medan den andra blir tränad. Detta går förvånadsvärt bra, bara vi tar det i tillräckligt korta doser. Målet är att båda hundarna ska kunna ligga och se på i fem minuter, både med och utan störning. Än så länge klarar Dino ca 30 sekunder och Eddie 1,5 minuter med lite uppmuntran. Detta är annars ett bra sätt att hålla korta intensiva pass på, tycker jag. Eddie tränar jag inför eventuell start i lydnadsklass 1 och där ska ju hunden kunna ligga minst 2 minuter med andra hundar tätt inpå, jag fundera också på BH-prov med honom där ska hunden ligga medan en annan hund utför sitt program på samma plan, föraren ska stå med ryggen mot ca 30-40 meter bort. Så träning, träning behövs.

Specialutställningen för Beardisar

2010-03-01T06:22:00.000-08:00

Jag vet att flera av er kan vara intresserade av att komma på specialutställningen till Finland därför gör jag lite reklam för den här:

Nu har det kommit info om specialutställningen för bearded collies i Finland anno 2010. Utställningen är den 10 juli i Uleåborg (Oulu).

Domare är Marian Appleby för valpar och juniorer samt Brenda White för resten. Domarna är reserver åt varandra.

Anmälningsavgiften för icke-medlemmar är 30 euro, samma ägares andra hund 25 euro. Valpar och veteraner 20 euro, veteraner över 10 år gratis. Använd referensnumret 1135. Kontouppgifter får ni härifrån http://www.suomenpartacolliet.info/ det finns en liten rosa ikon till höger (det tar extremt länge för den att ladda upp). All info är tyvärr på finska, kontonr finns efter ordet tilille.

Hör av er om det är nåt ni undrar över :)

Annars har vi det bra, vi övar vidare på att gå fint i koppel och det går faktiskt allt bättre. Eddie har blivit en hejare på att gå fot ca 3 m, det har ju blivit mycket inneträning till följd av vädret. Ställande under marsch börjar också ta sig. Vi får träna vidare så kanske en vacker dag är vi klara för lydnadsprov.

Redan februari

2010-02-01T12:23:00.000-08:00

Eddie och jag har invigt tävlingssäsongen med en utställning i Alavo. Det var en grupputställning för grupperna 1 och 2, vi hade råkat ut för ett domarbyte från Pirjo Aaltonen till Paavo Mattila så vi skulle in i ringen rätt sent på dan. Före oss dömdes Newfoundlandshundar och Bullmastiffer. En gammal bekannt såg vi också, nämligen grandisen Saphira. Hon tyckte det var kul att se en bekanting och tänkte börja leka. Hon och hennes matte och husse hade en prima utställningsdag och kapade åt sig det andra certet. Nu får hon vänta tills hon blir två år och får tävla om det sista certet för championat, GRATTIS! För oss gick det inte lika bra Eddie blev visserligen bäst i öppenklass (det var två hanar med), en då domaren bara tyckte han var värd EH (VG=1) så blev det inget cert trots prima läge. Nåja, vi får ta nya tag åtminstone en utställning till ska det bli i år, tror jag. Får börja anmäla snart....

Nästa helg bär det av till Laihela för ännu en grupputställning, men denna gång är det Dino som finns i andra ändan av kopplet. Få se om han kommer att ligga i kopplet som en stövare, just nu tränar han sig själv på utställningborde. Han har kommit på att det är mycket bra utsikt därifrån och nåt fel på balansen har han inte för han klättrade dit alldeles själv via soffan. De är allt bra olika mina hundar den ena vill helst ligga under bordet medan den andra balanserar på möbler och vill så högt upp som möjligt.

Eddie och jag kommer kanske att få delta i en lydnadstimme igen, även denna gång med Salme Mujunen. Ser verkligen fram emot det :)

Lade till en gammal bild från november, det är ju lite roligare med bilder.

-24 °

2009-12-16T23:28:00.000-08:00

Nu har vi det kallt minus 24 grader, brrr.. Snöat har det också gjort så nu är det världens julstämning här. Dino tyckte det var superkul med snö och igår när det hade kommit så där en 20 cm sprang han av och an och såg jättelycklig ut. Både Eddie och Dino tycker om att köra ner huvudet i närmsta snödriva. Eddie gillar att äta snö så han står mest stilla och smaskar. Dino är första hunden jag haft som äter is, vid alla vattenpåtter stannar han och tar sig en bit som han sen knastrande tuggar sönder.

Lydnadsträning och läckande oljetråg

2009-12-13T08:38:00.000-08:00

I går fick Eddie och jag oss en riktig dos lydnadsträning. Tränaren för dagen hette Salme Mujunen, hon är en känd hundprofil i Finland och är både lydnads- och agilitydomare, dessutom har hon skrivit åtminstone ett par böcker i ämnet hundar och hundträning. Salme var en jättebra och tydlig tränare. Jag är ju inte världens bästa på finska, men jag hängde med på det mesta hon förklarade. Eddie skötte sig utmärkt med tanke på hur lite vi har tränat tillsammans med andra hundar i hunddoftade miljö.

Vi började med fotgående och det var nog det längsta fotgåendet Eddie och jag har gjort någonsin. Eddie hängde med, men ca 20 cm bakom mig. Jag var jättenöjd att han inte sprang iväg på någon pissrunda. Tipset jag fick här var att träna kort och intensivt. Belöna när Eddie är nära med huvudet just ovanför knät och med blicken uppåt på mig. Jag fick veta att jag har handen närmast Eddie oftast lite utsträckt från sidan då den ska hänga rakt ner. Eddie har tendens att följa den handen och det är ju inte riktigt meningen.

Platsläggande under gång har vi tränat ganska flitigt i höst och det visade sig på träningstimmen. Eddie lade sig rätt så bra nästan direkt på kommande. Lite snabbare ska Eddie bli för att det ska vara helt ok. Salme föreslog att jag ska träna ligg skilt med Eddie framför mig och snabb belöning och sedan successivt öka tiden mellan kommando och belöning. Eddie var så snabb att lägga sig på kommando, han riktigt slängde sig i marken. En annan övning gick till så att Eddie fick gå fot och jag kommenderade ligg och när Eddie lade sig skulle jag snabbt berömma och slänga ett godis på marken som Eddie fick ta.

Stående under gång är inte vår starkaste sida ännu. Här fick jag rådet att backa och säga stå samtidigt som jag stannar abrupt plus berömm och godis. Variera i olika hastigheter och så småningom ta ett steg ifrån Eddie efter att jag sagt stå. Detta ska jag upprepa tills det sitter.

Inkallningen gick helt ok förutom att Eddie gärna tar ett skutt på plats vid ingången. Salme föreslog att jag skulle träna ingången till sidan på superkort avstånd så att Eddie sitter framför mig, jag säger kommando och Eddie intar fotposition. Hoppandet försvann nästan direkt.

Hopp över hinder fungerade helt ok. Här behöver vi träna vidare på ställandet som kommer direkt efter hoppet. Det skulle vi träna så att Eddie får beröm och godis då han står helt stilla och tittar på mig. Godis ska jag slänga på marken så att han får inta stå positionen pånytt igen.

Apport tränade vi också. Eddie har tendens att spotta ut apporten så fort han tar ett steg framåt och det gjorde han också i går. Här var det ren träning på att flytta en fot i taget med apporten som gäller och sen givetvis beröm och godis när det lyckas. Eddie tyckte nog att man kan skippa apporten och ge godis direkt. Det var jätteroligt att träna med någon igen, jag får tacka Sara som tipsade mig om detta tillfälle.

Idag fick Eddie pröva på ett riktigt eftersök, tyvärr gick det inte så bra trots att det fanns blod i terrängen så fick han inte upp något spår. Han har ju inte spårat hjortdjur tidigare och frusen mark är också en helt annan grej. Intressant var det ändå att se hur det kan se ut i skogen vid en skadskjutning. Hjorten hade följt med in flock ut i vattnet och simmat ut till en liten ö, så det gick inte att få tag i den i kväll.

När jag skulle åka hem såg jag att det var underliga ränder på vägen. Plötsligt började oljelampan brinna och det var bara att stanna, som tur var hade jag extra olja med och fyllde på och körde hem. Väl hemma rann det ganska rikligt med olja ur motorn så jag har troligen kört på något undertill så att oljetråget gått sönder. Kul :(

Lördagspromenad

2009-11-23T04:54:00.000-08:00

Rolig bild på Eddie med Dino på hjärnan.

Eddie i novembersolen.

Dino hör något i skogen. Spana in jakthundsblicken.

Ett självporträtt.

Träning i novembermörkret

2009-11-12T09:17:00.000-08:00

Jag har kommit på att det otroligt svårt att ha TVÅ stretande hundar, speciellt som de stretar åt varsitt håll. Eddie har fått praktisera detta i snart 5 år så han är lite av expert. Dino som redan nu är väldigt intresserad av dofter har redan utvecklat en mycket god dragteknik trots sin ringa ålder. Nu är det bara halkan som fattas för att jag ska ligga raklång och svärande på vägen.

Nu kanske ni undrar hur det har gått så här och till mitt försvar kan jag bara säga att Eddie för det mesta går utan koppel då jag motionerar honom i skogen. Promenader i koppel har vi endast gjort när vi måste och då har de av förekommen anledning varit korta. Jag har inte koppeltränat honom med någon speciellt konsekvent inlärningsmetod. Ibland har det blivit lite stanna när hunden drar (vilket jag orkar med i cirka 100 meter). Men för det mesta blir det att Eddie springer från pissfläck till pissfläck. Halti-nosgrimma fungerar ju bra, men den har jag inte haft på honom hela tiden. Dessutom tror ju folk att det är en munkorg.

Det om bakgrunden, nu eftsom jag är bokfantast så har jag läst i en ny bok, nämligen Memea Mohlins Hur får jag hunde att-?, hur man kan göra för att stävja denna fula ovana. Hennes metod går ut på att man ska få hunden att bli mera uppmärksam på föraren genom att vara lite överbeskyddande i situationer där hunden varit överdrivet kaxig och inte brytt sig om föraren. I morse övade jag med båda hundarna och så fort de drog blev det stopp och sen sa jag Oj, oj med ljus och tröstande röst. Det här tyckte hundarna var skumt och de började faktiskt se mera på mig än på dikesrenen. De stoppade upp och kom tillbaka till mig, lite svårt var det att lämna redan funna fläckar, men annars var detta en mycket bra metod både för mig för hundarna. Lite överkurs var det när vi mötte en islänsk fårhundstik, då gick det inte ännu att hålla sig så bra för Eddie. Men annars kladade vi av ca 400 meter på detta sätt, inte såå tokigt för att vara första gången. Är det nån som har någon effektiv antidrag metod att rekommendera så skriv gärna och berätta? Vi fortsätter i allafall träningen....

Utmaning

2009-11-02T01:44:00.000-08:00

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)! Lycka till!

1. Vad heter du: Bodil
2. Ett ord på fyra bokstäver: Bord
3. Flicknamn: Beata
4. Pojknamn: Bernhard
5. Yrke: Bostadsmäklare
6. Färg: Beige
7. Klädesplagg: Benvärmare
8. Mat: Brylépudding
9. Sak i badrummet: Badkar
10. Plats/stad: Borås
11. En orsak att vara sen: Bilnycklar
12. Något man skriker: Bu!
13. Film: Baddjävlar
14. Något man dricker: Blåbärssaft
15. Band: Berlin
16. Djur: Björn
17. Gatunamn: Bråddsidted
18. Bil: Bugatti
19. Sång: Bättre och bättre dag för dag

Och jag utmanar Marica, Kati, Carina, Marika och Pialina samt Hanna som gav mig utmaningen

En gammal skinnmössa

2009-10-24T11:03:00.000-07:00

En gammal skinnmössa får vad den tål. Bilderna är tagna i september så Dino har växt en del sen dess. Jag får återkomma med lite nyare bilder.

Åland tur-retur

2009-09-28T01:27:00.000-07:00

Eddie och jag har varit på utställning till Eckerö. Vi startade från Björkö redan kl. 1:30 för att hinna i tid till färjan som gick 8:45 från Åbo. Det var påfrästande att köra på natten. Jag fick stanna tre gånger för att jag blev så trött att ögonen for fast och jag kom på mig själv att vingla på ratten. All heder åt alla dessa långtradarchaffisar som kör långa sträckor nattetid. Vilket tungt jobb de har. Som tur var fick jag en hytt, så jag fick ta igen mig på färjan.

Lite spännande var det att köra upp på rampen Eddie som hade blivit rastad tre gånger varav den sista ca 20 km norr om Åbo passade på och sket på röda mattan vid informationen på båten. Då skämdes jag nog lite, annars skötte han sig fint under hela resan. Vi stötte på några Welsh Springer Spaniels, som han var väldigt intresserad av, de påminner ju lite om kooikrar.

Mariehamn visade sig från sin bästa sida, ljumma vindar och solsken. Smart typ den där som ritat gatorna i stan för det är jättelätt att hitta där. Vi bodde hos min lillebror och hans fästmö i ett jättetrevligt hus på Mariegatan. Jag tackar så mycket för det, ni har verkligen gjort ett jättebra val vid lägenhetsköpet. Tackar så mycket för lasagnen och trevligt sällskap!

På lördagen skulle jag och Eddie upp tidigt för utställningen började redan kl. 9.00. Väl på plats i Eckeröhallen så kom Jens med trimningsbordet i högsta hugg och Anna med Russin. Jag uppskattar verkligen att ni tog er tid att komma. Russin visade sig jättebra och den vackra tiken fick cert och blev därmed Finsk Champion, Grattis ännu en gång! Eddie hade bara parning i tankarna och speciellt Russin, Anna och Jens luktade gott, så han fick EH. Vill ni se bild på honom så finns det bilder på Svassas hemsida http://www.svassas.com/main.html på bloggen. Han ser inte så tokig ut, eller hur? Tackar Anna för att du visade honom så snyggt!

Kati mötte jag som hastigast vid ingången, hoppas ni hade två bra dagar där i Eckeröhallen!

På kvällen gick Eddie och jag på en långpromenad och bekantade oss lite med Mariehamn. Vi gick förbi Pommern och var uppe på Kokkoberget (vet inte vad det heter egentligen). Otroligt vackert var det där i solnedgången. Sen knallade vi tillbaks och tog det lungt tills vi skulle fara hem igen. Denna gång for vi från Långnäs kl. 3.30. Vi fick köra in mot de övriga bilarna, så det blev till att backa ut sen i Åbo. Hemresan gick som smort förutom att jag tänkte glömma mobilen i hytten. Jag kom på att jag var utan telefon när jag satt i bilen på däck. Snabbt upp till hytten igen och där under täcket låg den.

FIJVA

2009-09-10T00:17:00.000-07:00

Nu är det officiellt, luddemoppen är FIJVA finsk viltspårchampion. Första championatet är nog det bästa :)

Burträning mm.

2009-09-06T10:34:00.000-07:00

Eddie gillar burträning.

Får jag komma ut nu?

Dino vill också vara med.

Lite snyggare bild.

Eddie i säkerhet på stenhagen
undan Dinos vassa piggar.

Baghera-style

Än är han för liten.

Shopping

2009-09-03T01:01:00.000-07:00

Nu har jag varit och handlat hundprylar igen. En ny borste och en hårtork. Som ni kanske förstår är det Eddie som är försökskanin. Borsten var riktigt bra, en avelång med extra långa piggar av märket Grayhound. Den tränger igenom Eddies tjocka päls samtidigt som den inte är för stor. För ett par veckor sen fick Eddie, som var i värsta fällningsperioden sedan valppälsen for av, behandling med en pälsolja som skulle sitta i. Stackars Eddie fick gå med fett-look i en vecka, men det var effektivt mot tovorna. Pälsen hängde slak utom där tovorna satt så det var enkelt att lokalisera och avlägsna dem och sen hölls han tovfri. Pälsoljan var av märket Bio Groom. Det blir spännade att testa den nya torken, med 2200 watt då ska torkningen gå som en dans.

Lill Dino har också fått sitt, en liten röd dummy gjord av brandslang, samt ett tuggben även det i en röd nyans. Nu är det så att inget smakar lika gott som fingar medelst människa samt byxben. Fingrar är lagom mjuka och om man biter tillräckligt hårt då kommer det även skrik alternativt svordomar. Byxben är ju de absolut bästa kampleksakerna, i bästa fall kan man få i genom en liten syl till tand genom tyget och göra hål. Eddie lägger annars beslag på alla bitleksaker och tuggben med diametern över 1 cm. Han lägger dem i en välbevakad hög invid flaggstången.

Sondering av terrängen

2009-08-31T07:25:00.000-07:00

Viltspårprovet i Björköby närmar sig och jag har varit och kontrollerat terrängen. Synd att det finns så många djupa bäckar bara. Lilla Dino fick vara med och kolla ett öppenklass spår. Månne inte det får godkänt om en liten 10 veckors valp klarar sig runt. Han fick nog sitta på armen emellanåt under högljudda protester. Men han hann med att trilla i ett dike och han tog sig upp själv, sen på hemvägen hittade han delikatessen hästskit som han svalde en stor bit av. Eddie, som är lite mera av en läckergom föredrog att parfymera sig.

Lite bilder

2009-08-16T10:29:00.000-07:00

Eddie och Dino, den där lilla valpen kanske inte är så tokig i alla fall.

Dino under bilen, ännu så länge springer han lätt under.

Dagar med Dino

2009-08-11T02:32:00.000-07:00

Nu har de första dagarna som ägare till två hundar förflutit. Det är en amper liten sak, den här kooikervalpen. Eddie försöker sitt bästa med att försöka få lite pli på Dino. Den lilla rackaren morrade och skällde åt honom redan första kvällen. Eddie var nog ganska trött på den lilla de första dagarna, men nu börjar han tina upp lite och tåla mer och mer av valpbus. Båda gillar skogspromenaderna då de är lösa och får ta det i sin egen takt. Dino får sitta på armen mellan varven så det inte blir för tungt. Han protesterar villt mot denna förnedrande behandling, han vill helst springa med i full galopp. Eddie lunkar med i lugnare takt än vanligt och håller koll på Dino så han inte förirrar sig. Kanske är det lite vallhundstager som Eddie visar upp i allafall.

Nätterna har gått förvånadsvärt bra, tycker jag. Dino sover i en större hundbur bredvid min säng och han brukar somna nästan direkt han kommer in i den sen sover han till ca 5.30. Då vi går ut en sväng på rastning, sen sover vi igen en stund. Eller Dino brukar inte sova utan han gers ig vanligen i kast med ett fårskinn, morrar och sliter och drar, sen går han in i buren och sover.

2009-08-06T09:15:00.000-07:00

Hejsan!

Nu börjar jag blogga här i stället. I morgon hämtar jag hem den nya valpen. Det blir spännade att se hur han utvecklas. Hoppas han kommer att gilla viltspår och även en del utställningar kommer det att bli så småningom. Nu först får vi lära känna varandra och för mig gäller det att lära känna en helt ny ras. Det blir första gången som jag får hem en ca 8 veckor gammal valp. Eddie var ca 4 mån då jag tog hem honom pga. dåvarande vaccinationsbestämmelser. Ines var lite över 10 veckor när jag tog hem henne 1 maj 1995. Nu blir det byte av rasgrupp också från vallhundar till vattenhundar. Eddie kanske blir inspirerad och börjar simma:)